välsignad

hej juni!

vetu?

nu har vi firat jul för sista gången utan dej. eller, nja, det där var väl en sanning med modifikation. du var ju med. fast i magen.

far din åkte hem idag. lämnade er kvar för att fixa och dona i lägenheten. och förmodligen är det så att ingen av oss har sovit så mycket natten till idag. det var några som fick nåt magvirus, så din mor har ropat på ulrik och suttit på toaletten och sovit en massa idag.

för övrigt har det varit en finfin jul. utan snö. men kallt. och lite regn.

det var mycket bättre väder i fjol. i kuba.



fast nästa år vid den här tiden, då är vi inte där, då är vi nån annanstans och då har du fått dina första julklappar och du sussar sött i sängen och kanske (men förhoppningsvis inte) har du mardrömmar om tomten.

men nä förresten.

det kommer du inte ha.

för du har ju blivit välsignad.



mannen på bilden heter björn. han är känd från tv och tennis. han skriver böcker. och han är väldigt snäll som ställde upp.

och mamman på bilden är det sötaste och bästa som finns.

och snart är det jul

hej juni!

vetu?

det där obehagliga som gör att din kropp skakar till ibland? det är fullt normalt.

du har bara lite hicka. du får vänja dej, för det kommer du ha hela livet då och då. och det är sött att se. för ja, det syns på utsidan. och det hörs om man lägger huvudet på magen. (mestadels är det din far som gör det.) du övar på att andas vatten och tränar lungorna. allt enligt planen.

och dina föräldrar målar och fixar. det kommer nog gå bra. det blir tajt. men allt för dej.

första, andra och tredje advent har både kommit och gått. om några dagar åker vi tillbaka till halmstad för att fira jul och nyår.

tiden för din ankomst närmar sej. spända som små fjädrar går vi runt. man pendlar mellan skräck och harmoni. samtidigt längtar vi. nåt enormt.

att vänta är svårt när man inte har tålamod. tålamod är en dygd man får lära sej. din far behärskar fortfarande inte den konsten.

som det där med att vänta på soffan till vardagsrummet. det känns som om det var ett halvår sen vi beställde. men det är det inte, det tror man bara för att det har hänt så mycket sen dess, det var typ i november. nåja. nån gång nästa månad kommer den.

eller det där att sitta och vänta på att lägenheten ska bli fin. det går ju inte. det är en alltför ambivalent attityd. den blir inte färdig om man inte jobbar på det.

vi har inte ens hunnit fixa barnvagnen än.



eller ja. vi har inte bestämt oss än. men det kliar i fingrarna. det lutar mot den här. designad av jon bon jovi-trummisen minsann. bara en sån sak.

söta du. vi vill ju bara se dej.

tretti tio 150 två

hej juni!

vetu?

det här är det trettionde inlägget i bloggen om dej.

och vetu mer? nu är det tio dagar sen vi flyttade in i lägenheten! coolt va?

ännu coolare; vi var hos barnmorskan imorse. vi fick ännu en gång tjuvlyssna på ditt hjärta. pulsen var uppe i 150 bpm, men det var nog mest för att du var arg på dumma hon som tryckte på din mammas mage.

inte fullt så coolt; imorrn ska din pappa fixa och dona i lyan. sandpapper och spackel är införskaffat. det börjar i hallen.

halvcoolt; idag är det två veckor till julafton och tre till nyårsafton.

hur ocoolt som helst; det är så svårt att skriva bra och klatschiga slut, så jag avrundar här.

gonatt söta dotter! vi älskar dej!

strålar och siluetter

hej juni!

vetu?

det är den tjugoåttonde november idag. och du firar 28 veckor i magen. grattis på dej!

din pappa är helt snurrig för nu är han helt plötsligt i konstiga fula stockholm igen.

och du och din mamma ligger och sussar i sängen i halmsta.

för 41 timmar sen vaknade vi tidigt på morgonen i göteborg hos din mors brors frus mamma som bara var hemma ibland. vi sov där fyra nätter för din pappa var på jobbletarhumör. och du har minsann fått vara med om både två biofilmer på fyra timmar och utsåld kent-konsert.

på bion var du lite orolig, men i lisebergshallen var du lugnare än en tunna gröt. sov du? eller låg du bara och njöt? vi vet inte. men vi undrar ju. vi tror det. att du njöt.

och du kommer att tycka om liseberg. julmarknaden är vacker med alla sina ljus och mörkret och träden och färgerna, kontrasterna, och före konserten åt vi middag i vagn fem på järnvägsrestaurangen. gröna lund är som en ljummen fjärt i jämförelse. stockholm också, för den delen.

eller, jo, jag kom visst på villovägar där. vi vaknade alltså vid sankt sigfrids plan, tog spårvagnen till centralen och tåget till halmsta, fick hämtning och skjuts till din mormor och morfars hus, åt lite lunch och sen drog din pappa hux flux med flyget till huvudstaden typ ett år tidigare än vad det från början var tänkt.

(hemska tanke, tänk om du kommer vilja ha husdjur! en ful sån där konstig vit permanentad bjäfsig hund som man inte ser skillnaden på fram och bak! som en mardröm! uuuh!)

nåja, hur som helst, till saken.

din pappa har tråkigt. så han har nyss räknat ut att han och din mamma har varit ihop i 527 dagar nu. och vi har varit förlovade i 67 veckor.

och han är lyckligare och starkare än nånsin. (men det behövde han inte räkna ut, det visste han redan.)

om mindre än två dygn är den här saliga lilla familjen samlad och komplett igen. hel.

och på fredag sover vi första natten i den lägenheten dit posten kommer. där vi bor. där livet är.

sen, nån gång nästa år, då, på söndagmorgnarna, då ligger vi kvar extra länge i sängen alla tre. bara för att se solljuset vandra bakom persiennen och kasta strålar och siluetter på väggen. golvet. oss.

och sen då? sen äter vi frukost och leker. hela dan.

rymden i en mage

där inne. i ditt universum.

tiden går. hjärtat slår. 145 friska slag i minuten.

och vi här ute som föräldrar häpna tittar på.

när vi petar eller buffar på din rymd, din kapsel, reagerar du med en knuff, ett pet, eller, väldigt ofta, en rejäl bankning som svar.

och det här kan låta lite fräckt, men hur vågar du?

vi försöker faktiskt sätta oss in i din situation. att vara så där liten som några äpplen hög och inte ett dyft medveten om vad som rör sej där utanför det trygga hemmet. vi är inte så säkra på att vi skulle våga slå tillbaka om vi var du. vi misstänker att det har med instinkt att göra. du vet att vi är du.

att vi är hela din värld.

och vetu? du är vår.

den sista

hej juni!

vetu?

det här är det sista inlägget som skrivs i sthlm! wohoo!

inatt sover vi sista natten i den dumma stugan ute på ön. tidigt imorrn åker vi tåg bort från smutsiga dumma huvudstaden. bra va?

vi har varit på bio med dej. nyss. du sprattlade på som tusiken för det var en rolig film. trångt i kistan hette den. eller så tyckte du att det var högt. eller tråkigt. inte lätt att gå från salongen när mamma sitter kvar och skrattar.

nu blir det halmstad först. och på fredag ska vi till barnmorskan. alla tre!

och den sista november blir det göteborg!

du? dina föräldrar lovar. det kommer mer och fler bilder här på din blogg. snaaart!

gonatt söta. vi älskar dej!

tio fyra nio tre två tolv

hej juni!

vetu?

det här är det tionde inlägget i din blogg. det kan låta mycket, men det är det egentligen inte, med tanke på att det har gått fyra månader sen det första.

nu har vi varit i sthlm alla tre i en vecka. och om nio dagar bär det iväg neråt landet igen, för då är far din färdig på jobbet. då finns det inget som håller oss kvar här.

om tre veckor har vi sovit två nätter i nya lyan. tre veckor kan kännas både lite och långt.

vad har vi gjort på sistone då? jaaa, lite av varje faktiskt. vi har köpt dina första nya fräsigaste kläder (smått beroendeframkallande var det också), vi har beställt nya mumsiga soffan till vardagsrummet (levereras till dörren i januari), vi har ätit god mat på grands veranda (med massa roligt folk som du kommer få träffa och lära känna sen) och vi har firat din kusin på tvåårsdagen.

med mera med mera.

så det är fullt upp här ute. och enligt vad vi kan se så har du att göra också. du sparkar, kickar, buffar och drar, det både syns och känns rejält.

din mor har (antingen tillfälligt eller permanent) bytt ut den beroende morotskakan mot lussebullar. din far sparar ivrigt och otåligt ut håret på huvudet i väntan på din ankomst. och...hmm, hur ska jag skriva det här då? jo! en glad nyhet! din mat är på gång. vi ska inte gå in på några detaljer här. men det märks.

och om tolv dagar (på din farbrors födelsedag minsann) ska vi till barnmorskan igen.

vetu?

vi längtar. efter dej.

fem tjutre trettio fem

hej juni!

vetu?

ikväll är det fem dagar sen du åkte med din mamma ner till halmstaden. tiden kryper fram. verkligen. men samtidigt går den på ett obehagligt sätt snabbt.

för nu fyller du tjugotre veckor! grattis!

och det är idag, onsdag, exakt trettio dagar sen den stora boendeknuten löste upp sej och försvann i fjärran som ett dåligt väder. vi kan nog fortfarande inte riktigt fatta det. att vi har nånstans att bo!

fem veckor kvar. 37 dagar. då flyttar vi in. dit. där. ihop. med dej.

avslutar med en liten bild på din blivande hometown. visst sere fint ut? massor med färgglada pluttar att kliva av och utforska världen på. och vetu? det ska vi göra också.

här.



gonatt söta juni.

och du? försök att inte sparka så mycket på mammas blåsa inatt. puss!

en sista gång

hej juni!

vetu?

nu har du och mamma varit här i storstan (eller ute på wischan, beroende på hur man ser det) i tjugo dagar. och vi har haft det mysigt så gott som hela tiden, alla tre. fast förra helgen var det kanske inte så där toppen-roligt när vi åkte på ett elakt magvirus med en massa ropande på ulrik och sprutlackerad toastol som följd.

din far åkte t o m på feber och minns inte så mycket av förra lördagen. hoppas vi inte skrämde dej. hoppas du inte kräktes. det kommer du att testa på sen. och tro din far när han säger (skriver) att det inte är speciellt roligt.

men nu sitter ni i en bil brummandes på väg ner mot halmstaden igen. det blir kort. hoppas vi. en vecka. ungefär.

vi hoppas att det är sista gången på länge länge som vi ska vara frånskilda i olika städer så här. helst inte förrän tidigast nästa höst. det får du också hålla tummarna för om du vill och har tid.

vetu, du syns nu. du finns. imorse, när pappa låg på magen, puttade du honom (förvånansvärt hårt) på hakan. och din mamma har känt av de allra allra första förvärkarna. hennes kropp ställer in sej. övar sej. känner efter hur det känns. allt fungerar, det rullar på och man kan inte ens försöka sej på att förklara hur häftigt det är.

en dag kommer du att förstå. den där rosaskimrande härliga dagen när du visar han med stort H den positiva pinnen. och jag önskar dej inget annat än att ni då kommer vara minst lika lyckliga och grymma som dina föräldrar.

men tills dess är det långt kvar. tills dess ska vi bara vara bästa lilla familjen.

tills dess.

ta det lugnt, underbara flicka.

det finns absolut inget att oroa sej för.

du är inte försummad

hej juni!

det här är riktigt pinsamt. för det hinner gå så länge mellan gångerna som din pappa lyckas hitta rätt på tangenterna och actually trycka ner vad som försiggår här i världen.

men vetu? nu har han lyckats.

trots att vi är fullt upptagna med att känna på magen.

du har fyllt 20 veckor! grattis!

och vi har tittat in på dej igen! busigt va?

det var för sjutton dar sen. i halmstad den här gången. då såg vi.



vi såg mer den här gången. du bubblade och sprattlade och lekte med söta små fingrarna och du låg på exakt samma sätt som din mor, på rygg med höger hand under huvudet.

du avslöjade dej för oss. det var som vi misstänkte. du kan verkligen heta juni när du kommer ut till oss i slutet av februari. för du är flicka.

och du är så vacker! du är färdig redan! du ska bara ligga där och baka en stund till. barnmorskan som rosslade som en kedjerökare alldeles vidbränd av solen i medelhavet sa att du växer drygt en och en halv centimeter per vecka i ungefär fem, sex veckor till. sen blir du ungefär en centimeter längre tills det är dags.

din mamma har blivit smått beroende av morotskaka och hon känner dej mer intensivt nu än för bara några veckor sen. då var det mer som små vibrationer. nu är det mer ruff. när du möblerar om.

din pappa kallar dej ibland och då och då för fisken. lite utan mening först. han tänkte väl mest på att du simmar omkring i vatten hela dagarna. men det visade sej inte vara så dumt, för om du föds vecka nio som barnmorskan säger så är det ju faktiskt just det stjärntecknet du blir tilldelad. inte för att vare sej din far eller mor tror särdeles mycket på sånt. men ändå. en parentes.

du får se till att inte komma ut på skottdagen den 29:e februari! för då blir det krux med din födelsedag varje år. lova det! hellre dagen före. eller 1:a mars. (eller 14:e februari. för det är alla hjärtans dag då. eller 21:e februari. för då fyller din morfar år. han skulle bli så glad då.)

och vetu mer?

för två veckor sen blev det klart. vi har nånstans att bo! i göteborg! hurra!

så du vet, allt kommer ordna sej finfint!

det ser så häftigt ut när du trycker och buffar på magen, så nu ska vi titta lite till. skriver mer sen. lovar! puss från oss!

fyra månader

hej juni!

vetu? till att börja med vill jag säga förlåt redan nu.

för jag skriver inte så ofta. för det är fortfarande rätt så hektiskt här, utanför din mamma. och jag bara hoppas innerligt och av hela mitt hjärta att du inte känner av alltför mycket av allt det här. att du bara kan koncentrera dej på att göra det du ska. fixa och dona nu!

bara för att inte vi kan ägna oss helhjärtat åt det vi borde så innebär inte det att du ska göra som vi just nu. ta inte efter oss i allt. lev nu. slappna av. känn lugnet. väx och bli sötast så du kan komma ut till oss om fem månader.

du fyllde sexton veckor (fyra månader redan, grattis i efterskott!) i onsdags och jag ville egentligen skriva redan då. men väntade. med flit. för jag trodde att jag skulle kunna skriva senare den här veckan och ha glada nyheter.

fast det blev inte så. inte den här gången. du förstår, det höll på att gå vägen, vi var nära att fixa nånstans att bo, men snavade på mållinjen.

och vi tänker att det kanske var ödet som grep in och förklarade för oss att det inte var meningen att vi skulle ha just den lägenheten. det var väl snällt av ödet att stoppa oss innan vi var på väg att göra fel och dumt. men det är ändå väldigt lätt för oss att bli både nedstämda och modfällda. speciellt när vi i vår lilla familj tenderar ha så konstiga avstånd mellan oss. inte hela tiden. långt ifrån. men tillräckligt för att det ska vara kännbart. definitivt.

ja. tillbaks på ruta ett igen alltså.

vad händer nu? vi är inte säkra på det.

men en sak vet jag juni. en sak.

snart bor vi ihop. din mor och far målar väggar och äter hämtpizza på golvet.

snart bygger vi bo. soffan levereras med lastbil från möbelfirman och köksbordet var ett fynd på en auktion i finspång trots att vi aldrig tänkte köpa. stolarna ingick i köpet. de står i sommarstugan.

snart får jag se dej varje dag. jag längtar tills den dagen jag lägger handen på din mammas mage och känner nåt. en hand, en häl, en liten armbåge.

och jag ser allt framför mej, så innerligt, så verklighetstroget att jag kan ta på det och, om det är så tydligt, då kan det bara inte vara en fantasi.

det måste hända. för jag har sett det. det kommer. snart.

du är en av de lyckligt lottade faktiskt. för din mor och far älskar varann så det inte går att beskriva i en fånig blogg. och dessutom är de gjorda för varann. det kan låta som en klyscha, men i det här fallet är det alldeles sant.

och det är minsann inte vanligt med såna par i dessa dar.

jo, förresten, jag vet en sak till. du får faktiskt inte bli mäklare när du blir stor. det är ett jävla konstigt folkslag. i övrigt får du jobba med vad du vill, så länge det gör dej lycklig.

det är ditt liv. och jag vet att jag svor, fy, dumma pappa. men han är faktiskt över femton år. då får man svära. ibland. om det verkligen är befogat. och det var det. den här gången.

nä. jag skriver inte så ofta. men jag tänker på dej. hela tiden.

en klen tröst. fast för mej betyder det allt.

du kommer bli så älskad.

allt som finns

hej juni!

vetu? du är i ume nu. du guppar runt och hickar och växer i söta magen. ni är där för att din mamma ska göra klart det sista som var kvar.

din pappa jobbar jättemycket, han har kvällspass och helger.

så gott som alla vet om det nu. att du är på väg. att du finns där. och alla har reagerat fantastiskt. och jag som är din pappa trodde faktiskt, i ärlighetens namn, att folk skulle vara mer skeptiska och ifrågasätta.

men icke då. alla har varit fantastiska, pushat och peppat och sagt att det här kommer bli bra.

fast det tror inte jag. jag vet. det kommer bli bäst.

och jag hade egentligen inte tänkt skriva förrän vi hade fått klart med lägenhet. men det drar ut lite på tiden och det kliade i fingrarna.

jag ville bara berätta att jag älskar dej. och varje natt innan jag somnar tittar jag på bilderna från ultraljudet. du är så duktig som vet vad du ska göra.

det är smått olidligt att inte kunna vara med hela tiden på den här resan. vill följa allt, hela tiden, lägga märke till små detaljer och förändringar.

men det går inte, så jag känner mej som en bov.

och jag saknar din mamma. saknar att se. att ligga och kramas och titta på magen. att stryka på den och viska saker till dej. och att prata med tyst försiktig röst.

fast vi ses förmodligen redan nästa vecka.

det är inte så lång tid. ändå.

då ska jag krama dej med tårarna av glädje.

du? jag är med dej. med dej och din mamma. ni är allt.

allt.

kärleksbevis

hej juni!

vetu? vi har haft en underbar vecka i halmstad! din mor och far passade på att fira sin förlovningsdag förra torsdagen. din pappa hade planerat in en lunchbuffé på hotel tylösand. sen fick din mamma och hennes mage all uppmärksamhet på surprise-massage i femtio minuter.

men det bästa av allt på hela veckan var ändå ultraljudet i helsingborg igår. fast det var nära att det inte blev av. hon som bokat in oss var inte så fager som vi först trodde. vi satt i väntrummet och svettades och väntade på hon som skulle ta hand om oss. hon blev uppehållen av tvillingars kejsarsnitt, men fyrtio minuter senare än utsatt tid kom hon. och vi fick se dej.





plötsligt var du bara där på skärmen. och dina föräldrar reagerade precis likadant, som så ofta förut. först steg glädjetårarna bara upp. och vi tänkte nej, vi får inte gråta och bli glada och ta ut nåt i förskott, vi vet ju inte vad vi tittar på, hon kanske upptäcker nåt som inte är bra. hennes tystnad var först skrämmande. men sen sa hon flera ggr att du hade jättefin näsa och nacken såg bara bra ut.

och du är så söt! du simmar runt och hickar och viftar med händerna och du visade gladeligen upp dej i alla möjliga vinklar. vi vet fortfarande inte vad du är för nåt. men det gör inget. vi kommer älska dej gränslöst ändå.

och vi ska titta på dej igen om en månad.

efteråt. när vi gick ut från sjukhuset. då var vi chockade, darriga och virriga. men också glada, liksom höga och samtidigt gråtiga av lycka och känslostormarna stormade. din mamma bubblade ut massa fina ord och din pappa kunde inte, det liksom stockade sej för honom. så vi körde ner till hamnen och tog färjan över till helsingör och tillbaka igen. bara för att fira dej med taxfree-godis och lugna ner oss med havsbrisen och en dansk hot dog eller tre innan vi körde tillbaka till halmstad i volvo kombi vi lånat av dina snälla morföräldrar.

när vi kom fram hade din morbror henkepop förvandlats till henkekock och fixat god god middag och det blev bubbel och alkoholfri öl.

vetu, det var roligt och nyttigt att få se dej. du tittade på oss. åtminstone kändes det så. och nu. nu är det verkligen på riktigt. moderskänslor. faderskänslor. och kärlek. oändligh sådan. det flödar över.

det största beviset för vår kärlek. det blir du.

fortare än så

hej juni!

jag skriver det här på jobbet. egentligen borde jag väl göra nåt konstruktivt. men jag kan inte. orkar inte just nu. för jag tänker bara på dej, din grymma bästa underbaraste mamma och på oss och hur bäst vi kommer ha det. allt arbete känns bara flyktigt och onödigt i jämförelse.

det regnar och din mamma har ont i huvudet.

men vet du? nu har du varit här hos mej i fem dagar! ni kom upp hit till den kungliga huvudstaden i söndags. ikväll och imorgon ska vi ta hand om din kusin lycke i ett fint renoveringsobjekt bredvid stadion.

igår åkte vi båt med din svåger från dumma lidingö in till stora stan. vågorna skvalpade och skwischade och vi tävlade med finlandsfärjan. jag höll på magen hela tiden. vi åt god sushi på pontonen (din svåger bjöd och det fanns mamma-sushi så du behöver inte vara orolig) och det var en mysig varm sommarkväll.

innan vi var hemma var det jättemörkt ute och taxi från ropsten var en väldigt bra idé.

det enda dumma just nu är att jag måste jobba. väldigt mycket. nästan hela tiden. men nu, när du är i vecka tolv, har du börjat höra ljud. så jag pratar mycket med dej. så du ska känna igen min röst. jag ligger ofta, minst en gång per dag, på din mammas mage och viskar hemligheter. jag säger gonatt och gomorron och klappar och stryker på dej och vår flytt till den stora fina staden i väst rör på sej och står stilla på samma gång. det är lite halvt frustrerande för oss här ute i världen. när allt känns så nära och ändå så långt bort. men det är faktiskt inget som du behöver oroa dej för. vi löser det. fortare än så. ändå.

vi tittar på lägenheter och drömmer och fixar. jag pratar med nuvarande chefen om alternativa lösningar, så att man både kan äta kakan och ha den kvar. kanske. det vore det bästa för alla parter om mitt förslag går att genomföra även i praktiken och inte bara på papperet.

äh. nu pratar jag tråkiga konstiga vuxen-saker igen. stoppa mej juni!

din knäppa pappa cyklade omkull när han försovit sej och stressade fort fort till jobbet i onsdags. landade på höger ben och tumlade runt lite. skrapade upp knät, handflatorna och ena armen. han fick skrubbsår för första gången på 15-20 år. knasigt va?

lite senare samma kväll träffade vi två av mina gamla klasskompisar från lappland. de var på besök i storstan så vi träffades vid slussen och tog en bit mat på oliver twist. den ena av dem, vi kan kalla honom för ove, spådde din mamma genom att titta i hennes hand. han sa "det blir en flicka" och han har haft rätt fem gånger förut. så nu vet vi att du är en tjej! coolt va?

dessutom! den 25:e november! när vi bor i göteborg! då ska du få följa med mamma och pappa på ditt livs första konsert! vi ska gå och se kent. du kommer att gilla dem. vi ska sitta längst bak och bädda in dej i skumgummi så det inte blir så högt ljud för dej. det är ju onödigt om du blir halvdöv som dina föräldrar.

och vetu mer? på tisdag har jag semester i en vecka igen. och om elva dagar ska vi få se dej för första gången! i helsingborg av alla ställen! vi ska få lite inblick i hur du har det där inne. så att allt ser bra ut. vi längtar och jag bara vet att jag kommer antingen 1) bli rörd och glad och börja gråta och bara älska din mamma ännu mer eller 2) inte fatta nånting eller 3) bara tycka att allt jag ser av dej är hur coolt och stort som helst eller (mest troligt) en kombination av alltihopa.

din mamma har gått upp lite i vikt, men hon blir bara vackrare och finare för varje dag som går, hon liksom glänser och glimrar och vi häpnar och förundras över hur häftig du är, trots att du bara är typ 7 centimeter stor nu.

det är spännande alltsammans.

du är där inne. du finns, du lever, andas, växer och utvecklas. hjärtat slår fort. våra också.

och en dag i februari kramar vi dej för första gången.

nån slags fortsättning

hej juni!

ja, jag envisas med att kalla dej för det. för vi här på utsidan tror nämligen att du är en söt liten flicka. och om du får din mors good looks så kommer du krossa allt motstånd.

jag ville inget speciellt. men du har varit med din mor på första besök hos en barnmorska idag. det gick bra och hon var snäll.

och imorrn onsdag fyller du elva veckor! hipp hipp hurra för dej!

vetu? vi ses om fjorton dagar. förhoppningsvis tidigare. men det blir svårt.

jag lovar dej, juni. all tid som vi förlorar nu. det tar vi igen fortare än du anar. när jag och din mor flyttar ihop. snart. då börjar vi.

du ska höra min röst. vi ska känna varann. jag ska inte vara en främling.

jag lovar. nu. jag ska bli världens bästa far. din far.

gonatt å puss så länge.