allt som finns

hej juni!

vetu? du är i ume nu. du guppar runt och hickar och växer i söta magen. ni är där för att din mamma ska göra klart det sista som var kvar.

din pappa jobbar jättemycket, han har kvällspass och helger.

så gott som alla vet om det nu. att du är på väg. att du finns där. och alla har reagerat fantastiskt. och jag som är din pappa trodde faktiskt, i ärlighetens namn, att folk skulle vara mer skeptiska och ifrågasätta.

men icke då. alla har varit fantastiska, pushat och peppat och sagt att det här kommer bli bra.

fast det tror inte jag. jag vet. det kommer bli bäst.

och jag hade egentligen inte tänkt skriva förrän vi hade fått klart med lägenhet. men det drar ut lite på tiden och det kliade i fingrarna.

jag ville bara berätta att jag älskar dej. och varje natt innan jag somnar tittar jag på bilderna från ultraljudet. du är så duktig som vet vad du ska göra.

det är smått olidligt att inte kunna vara med hela tiden på den här resan. vill följa allt, hela tiden, lägga märke till små detaljer och förändringar.

men det går inte, så jag känner mej som en bov.

och jag saknar din mamma. saknar att se. att ligga och kramas och titta på magen. att stryka på den och viska saker till dej. och att prata med tyst försiktig röst.

fast vi ses förmodligen redan nästa vecka.

det är inte så lång tid. ändå.

då ska jag krama dej med tårarna av glädje.

du? jag är med dej. med dej och din mamma. ni är allt.

allt.

kärleksbevis

hej juni!

vetu? vi har haft en underbar vecka i halmstad! din mor och far passade på att fira sin förlovningsdag förra torsdagen. din pappa hade planerat in en lunchbuffé på hotel tylösand. sen fick din mamma och hennes mage all uppmärksamhet på surprise-massage i femtio minuter.

men det bästa av allt på hela veckan var ändå ultraljudet i helsingborg igår. fast det var nära att det inte blev av. hon som bokat in oss var inte så fager som vi först trodde. vi satt i väntrummet och svettades och väntade på hon som skulle ta hand om oss. hon blev uppehållen av tvillingars kejsarsnitt, men fyrtio minuter senare än utsatt tid kom hon. och vi fick se dej.





plötsligt var du bara där på skärmen. och dina föräldrar reagerade precis likadant, som så ofta förut. först steg glädjetårarna bara upp. och vi tänkte nej, vi får inte gråta och bli glada och ta ut nåt i förskott, vi vet ju inte vad vi tittar på, hon kanske upptäcker nåt som inte är bra. hennes tystnad var först skrämmande. men sen sa hon flera ggr att du hade jättefin näsa och nacken såg bara bra ut.

och du är så söt! du simmar runt och hickar och viftar med händerna och du visade gladeligen upp dej i alla möjliga vinklar. vi vet fortfarande inte vad du är för nåt. men det gör inget. vi kommer älska dej gränslöst ändå.

och vi ska titta på dej igen om en månad.

efteråt. när vi gick ut från sjukhuset. då var vi chockade, darriga och virriga. men också glada, liksom höga och samtidigt gråtiga av lycka och känslostormarna stormade. din mamma bubblade ut massa fina ord och din pappa kunde inte, det liksom stockade sej för honom. så vi körde ner till hamnen och tog färjan över till helsingör och tillbaka igen. bara för att fira dej med taxfree-godis och lugna ner oss med havsbrisen och en dansk hot dog eller tre innan vi körde tillbaka till halmstad i volvo kombi vi lånat av dina snälla morföräldrar.

när vi kom fram hade din morbror henkepop förvandlats till henkekock och fixat god god middag och det blev bubbel och alkoholfri öl.

vetu, det var roligt och nyttigt att få se dej. du tittade på oss. åtminstone kändes det så. och nu. nu är det verkligen på riktigt. moderskänslor. faderskänslor. och kärlek. oändligh sådan. det flödar över.

det största beviset för vår kärlek. det blir du.

fortare än så

hej juni!

jag skriver det här på jobbet. egentligen borde jag väl göra nåt konstruktivt. men jag kan inte. orkar inte just nu. för jag tänker bara på dej, din grymma bästa underbaraste mamma och på oss och hur bäst vi kommer ha det. allt arbete känns bara flyktigt och onödigt i jämförelse.

det regnar och din mamma har ont i huvudet.

men vet du? nu har du varit här hos mej i fem dagar! ni kom upp hit till den kungliga huvudstaden i söndags. ikväll och imorgon ska vi ta hand om din kusin lycke i ett fint renoveringsobjekt bredvid stadion.

igår åkte vi båt med din svåger från dumma lidingö in till stora stan. vågorna skvalpade och skwischade och vi tävlade med finlandsfärjan. jag höll på magen hela tiden. vi åt god sushi på pontonen (din svåger bjöd och det fanns mamma-sushi så du behöver inte vara orolig) och det var en mysig varm sommarkväll.

innan vi var hemma var det jättemörkt ute och taxi från ropsten var en väldigt bra idé.

det enda dumma just nu är att jag måste jobba. väldigt mycket. nästan hela tiden. men nu, när du är i vecka tolv, har du börjat höra ljud. så jag pratar mycket med dej. så du ska känna igen min röst. jag ligger ofta, minst en gång per dag, på din mammas mage och viskar hemligheter. jag säger gonatt och gomorron och klappar och stryker på dej och vår flytt till den stora fina staden i väst rör på sej och står stilla på samma gång. det är lite halvt frustrerande för oss här ute i världen. när allt känns så nära och ändå så långt bort. men det är faktiskt inget som du behöver oroa dej för. vi löser det. fortare än så. ändå.

vi tittar på lägenheter och drömmer och fixar. jag pratar med nuvarande chefen om alternativa lösningar, så att man både kan äta kakan och ha den kvar. kanske. det vore det bästa för alla parter om mitt förslag går att genomföra även i praktiken och inte bara på papperet.

äh. nu pratar jag tråkiga konstiga vuxen-saker igen. stoppa mej juni!

din knäppa pappa cyklade omkull när han försovit sej och stressade fort fort till jobbet i onsdags. landade på höger ben och tumlade runt lite. skrapade upp knät, handflatorna och ena armen. han fick skrubbsår för första gången på 15-20 år. knasigt va?

lite senare samma kväll träffade vi två av mina gamla klasskompisar från lappland. de var på besök i storstan så vi träffades vid slussen och tog en bit mat på oliver twist. den ena av dem, vi kan kalla honom för ove, spådde din mamma genom att titta i hennes hand. han sa "det blir en flicka" och han har haft rätt fem gånger förut. så nu vet vi att du är en tjej! coolt va?

dessutom! den 25:e november! när vi bor i göteborg! då ska du få följa med mamma och pappa på ditt livs första konsert! vi ska gå och se kent. du kommer att gilla dem. vi ska sitta längst bak och bädda in dej i skumgummi så det inte blir så högt ljud för dej. det är ju onödigt om du blir halvdöv som dina föräldrar.

och vetu mer? på tisdag har jag semester i en vecka igen. och om elva dagar ska vi få se dej för första gången! i helsingborg av alla ställen! vi ska få lite inblick i hur du har det där inne. så att allt ser bra ut. vi längtar och jag bara vet att jag kommer antingen 1) bli rörd och glad och börja gråta och bara älska din mamma ännu mer eller 2) inte fatta nånting eller 3) bara tycka att allt jag ser av dej är hur coolt och stort som helst eller (mest troligt) en kombination av alltihopa.

din mamma har gått upp lite i vikt, men hon blir bara vackrare och finare för varje dag som går, hon liksom glänser och glimrar och vi häpnar och förundras över hur häftig du är, trots att du bara är typ 7 centimeter stor nu.

det är spännande alltsammans.

du är där inne. du finns, du lever, andas, växer och utvecklas. hjärtat slår fort. våra också.

och en dag i februari kramar vi dej för första gången.