För nu kan juni ge nanna välling OCH titta på bolibompa samtidigt!
fredag 14 oktober 2011
onsdag 12 oktober 2011
Det där med kompisar kan vara svårt...
" jag vill inte ha nån dum bästa kompis. Jag tar mamma, pappa och nancy lee som bästa kompis istället"
måndag 10 oktober 2011
Helgen i bilder
Käkade pizza
Pussades
Lyssnade på manboy. På repeat. (juni tittade för första gången på saade i ett youtube-klipp och fick något drömskt i blicken)
Häng vid skaterampen hann vi också med.
Nu väntar en ny vecka. Tjo!
fredag 7 oktober 2011
måndag 3 oktober 2011
nancy lee går
hej nancy lee!
vetu? idag är du 466 dagar! grattis! jättecoolt och bra jobbat!
du är en riktig blyger. hemma i trygga vrån är du cool och spirituell. och när du sitter i vagnen har du fått för dej att vinka till alla som åker förbi. och skrikprata ditt språk med alla hundar som rör sej inom synhåll.
men när det kommer nån du inte känner så bra (läs: alla utom mamma, pappa och juni), eller om vi är ute nånstans eller hemma hos nån och nån vill prata med dej och säga att du är söt. då är du blyg. händerna räcker inte till så du använder hela armarna för att gömma ansiktet. kryper ihop. ja, hulkar till och med.
och du är så fantastiskt kramig. och på sistone väldigt pappig. när pappa kommer hem från jobbet hinner du nästan alltid före juni ut i hallen (det är inte dåligt!) och du glottrar jättehögt och flinar med hela huvudet, ungefär som att du säger: "-hej pappa, jag har saknat dej jättemycket idag, skönt att du är hemma!" och så, när du gåspringer de sista metrarna, kastar du upp händerna högt upp i luften. det betyder "lyft upp mej" så klart.
och när pappa gör det är det som att du vill stoppa tiden. du tar tag i hans nacke med båda små söta korvarmarna och klämmer, klämmer hårt. ofta avslutas kramsessionen med en stor lång blöt puss. åsså skrattar du och kvittrar. sämre start på hemkomsten kan man ha.
(att det sen spårar ur nästan varje middag, med två trötta barn och två - om möjligt - ännu tröttare föräldrar, det kan vi strunta i just nu.)
och du går nu! äntligen! eller, äh, det har du ju gjort i en månad snart. inget mer krypande. du har till och med börjat klättra, upp i soffan var det första delmålet. nu ställer du dej på stolar och junis pall och du var även på väg upp på köksbordet en gång. bara för att det fanns skivad gurka där liksom. du älskar ju mat.
och du har börjat få ut några ord. absolut vanligast är "den" och "där", det säger du hela tiden. du pekade på apan du fick i julas och sa "mapan" för ett tag sen. du pekar på storasyrran och säger "ni" eller "uni". du kallar dej själv för "denna". pappa är alltid "mamma". och idag, när vi var på ica och handlade middag, sa du "anan" och pekade på bananerna.
och du älskar din storasyster. ingen kan få dej att skratta som hon. du tittar alltid efter henne, vad hon gör, var hon är. och när du följer med mamma för att lämna juni på dagis på morgnarna blir du alltid lessen och gråter minst halva vägen hem i vagnen.
ni kommer bli så coola ni två. det är lite läskigt att man kan se det. redan.
