sthlm vs gbg

vi närmar oss slutet. och en ny början.

idag är det måndag och vi har sagt hejdå till lägenheten där du har tillbringat större delen av ditt första år, där du lärt dej krypa, stå, gå, äta, vinka, men inte bada.

och du var inte lessen direkt, du vinkade bara lite förstrött till garderoben i hallen innan vi stängde dörren och sen var du fullt upptagen med att åka vagn på ett helt nytt sätt. och solen sken, men dina ögon lyste och mungiporna pekade uppåt hela vägen ner till olskroken.



(utom just den sekunden när kameran var framme...)

nu på fredag får vi nycklar till nya lyan (om inget konstigt och extremt oväntat inträffar) och på söndag kommer möblerna.

efter sju oerhört långa månaders flängande, distans, snabba helger och långa veckor med tillhörande kappsäck är vi snart samlade på riktigt på heltid igen.

och det är nog tur. för du blir mer och mer medveten om världen runt omkring dej. du börjar definitivt greppa "hejdå" som koncept och vilka konsekvenser det ordet kan ha.

idag, när pappa lämnade dej och mamma på tåget mot halmsta, så försökte du springa efter honom och sen stod du parkerad vid dörrarna i två stationer. som att du väntade. snart kommer han tillbaka.

men detta missade pappa. eftersom han så gott som sprang iväg. dels för att hans tåg gick samtidigt och dels för att det är jobbigt att gå sakta och dels för att det inte ska bli så långa avsked.

men sen sprang du runt i tåget och skrek "jaja" högt till allt och alla och allt var som vanligt och sen däckade du.

en framtand har alltså sprängt sej fram i överkäken. en till på gång. man ser den som en siluett i tandköttet. och det gör nog ont för du vaknar och gnyr och smågråter ibland på nätterna. men får du en supp så kan du fortsätta sova.

ja. trots att helgen varit kaos och alla dina leksaker legat nerpackade i en liten låda i en liten tvåa med bara möbler och flyttkartonger överallt, så somnade du nästan för egen maskin i din säng igår kväll.

nu för tiden drar du upp apan som spelar gonattsången själv när och om du vill höra mer och vi tittar förnöjsamt på i smyg.

du är trygg och go och varm och söt och stark och perfekt. och ja. snart är det över.

snart kommer pappa hem. varje kväll.

slutsatsen blir att gbg förlorade. och sthlm vinner. dej.

ingen kan vara nere med en ballong

ja, det var alltså rent ut sagt en kaoshelg med stress.

och hur vi hade klarat det utan dej kan man ju undra.

igår söndag ville (behövde!) vi ändå komma ut en stund och äta bästa räkmackan i världen en sista gång. glashissen upp till restaurangen sjuttio meter ovanför marken är magnifik och dessutom alldeles gratis med utsikt över liseberg.

men det blev inget. väldigt fullt och ingen barnstol fick oss att vända om ner igen. och då kittlade det nog till i magen på dej, för när hissen startade nedstigningen åkte dina händer ut och upp och du stirrade på utsikten. men du blir aldrig rädd. när pappa pussar på dej blir du söt igen.

vi tog buffé på entréplan istället. när du ätit färdigt turades mamma och pappa om att följa efter dej så du fick göra det du tycker är allra roligast just nu; springa runt och utstöta små skrik och socialisera med människor.

på en av de turerna blev du lessen och en snäll tant gav dej en heliumballong med danmark-flagga på. den fäste vi i lilla lappen bak på dina byxor, så vi såg dej överallt när du tultade omkring.

helt plötsligt fick du tag i en svart servett på ett bord och ställde dej på alla fyra och började frenetiskt städa golvet genom att gnugga servetten hårt med ena handen mot heltäckningsmattan.

det blev svårt för du var ju samtidigt tvungen att hålla rätt på ballongen. sen städa igen. kolla ballongen. städa väggen. gnugga servetten mot en stolpe. se om ballongen var kvar. ja. och så vidare.

svårt att förklara. måste ses.

sova sked

barbapappa till vänster. den röda klumpen. som håller om.

pizzabuffé

pussa grodan

så kanske det blir en prins.

du finns kvar

hej juni!

vetu? även om vi lämnar gbg nu så finns du ändå här. i spårvagnarnas betalsystem. för alltid. när man köper biljett. på tyska.



som en liten hälsning. juni was here.

fina fisken

hej juni!

vetu?

du och mamma har varit på återbesök och kontroll av höfter hos ortopeden. allt såg fint ut och det blir en till - sista - check vid 18 månader. men det får vi nog ta i sthlm istället.

nästa fredag blir spännande och vi längtar.

nu är du snart framme i halmsta. och vi ses i gbg om 43 timmar.

(parentes: i lördags var det stor final i melodifestival efter dryga 18 veckors intensivt kvalande. pappa din ringde och röstade på sarah dawn finer. av nån anledning. dagen efter, när du lekte med mobilen, ringde du också och röstade. men vi förklarade för dej att det var för sent. operadivan vann.)

enda smolken i bägaren just nu är att det där blöjföretaget backade ur. det blir inga helsidesannonser i fyrfärgstryck. de skyllde på finanskrisen och höjde sina egna löner istället. så vi har slutat använda deras produkter och ska börja potträna dej i april.

ingen ska sätta sej på dej.

det är bara du som ska sätta dej.

på pottan.

sen.

kartonger och sånt

hej juni!

vetu? den här helgen har varit lång och kort på samma gång.

vi packar och står i inför stora flytten. (eller, ja, vi packar allt vad vi hinner och du gör ditt bästa för att packa upp och försöka krypa ner i lådorna.) och det fortsätter nästa helg. och det kommer funka. vi kommer hinna.

idag tog vi ändå en paus, drog på dej overallen och dina sockiplast med nalle puhs kompis tigger på, och gick ner till affärn mest bara för att få lite luft. fint vårväder, inte kallt, mest bara skönt.

men det blev faktiskt hux flux din första promenad på (nästan) egen hand utomhus. något chockad var du först. tittade på marken, på dina fötter, på oss. såg ut som du tänkte att vi var tokiga. men sen, när du väl började gå, kunde du inte sluta le. det gick inte fort. men långt.

sen fick du sitta i vagnen en stund och väl inne på ica vandrade du runt där också. tog på allt, stannade varannan decimeter, pekade och kände.

första utomhusvurpan kom också som ett brev på posten. på väg från kvantum. låg du pladask som en liten vårlök i kanten av gångvägen. men lite snuttis och kramar så var du snabbt på fötter igen.

det dummaste av allt dumt; ingen kamera, inga telefoner. så det finns inga bilder på helgens största grej.

men. det kommer fler tillfällen.

vetu mer? imorrn jättetidigt åker pappa tåg igen. sen är det bara en tur och retur-resa kvar innan det är slut på flängandet.

för då. om 12 dagar. då. är vi samlade. i samma stad. i samma hem. ett bra tag framöver.

håll ut plåbbi! snart är vi där!

börja packa

och juni ansvarar för dvd-filmerna i rosa lådan.

två veckor kvar juni!

som en rosa klick i allt det vita

hej juni!

vetu? det här är egentligen helt sjukt. men du älskar hundar. av nån anledning. kanske beror det på att du, när du var i magen, hörde wilma och kajsa springa runt utanför den lilla sommarstugan i trolldalen där vi bodde.

men det är ju länge sen ändå.

och nu, när du får syn på en hund, så kan du snudd på kasta dej ur vagnen och peka och skrika och titta helt galet exalterad.

du jobbar på med den tredje tanden - halvvägs uppe - i nederkäken. och där uppe spränger sej verkligen en stor rackare fram. det såg helt brutalt ut igår och du har ont och vill inte äta så mycket, du vaknar lätt, sover lätt och vaknar och gnäller och får kallt att dricka och somnar om.

detta har i sin tur lett till att du bajsar mycket och är jättekramig. eller så har du tittat för mycket på teletubbies.

och vetu mer? det är typ 18 nätter kvar nu. det är inte mycket. men nätter är underbara. att ligga 5 cm från ditt ansikte och bara se dej alldeles fridfull andas lugnt och fint, smackandes på nappen. då blir pappa lugn. harmonisk.

då är allt värt det.

tack

du går! det har skrivits förr, men det är skillnad. grym skillnad. för nu struttar du omkring så gott som obehindrat! oftast med händerna uppe vid bröstkorgen för att hålla balansen. de stunder du kryper runt på alla fyra är lätträknade. nu raglas det mest fram hela tiden.

och du säger "tack" och "hejdå" och två odefinierbara ord till. det ena känns "traktor" och det andra låter nästan "älskardej", men det är svårtytt än så länge. får återkomma om det.

den tredje tanden tornar upp sej som en stalagmit i nederkäken. men där uppe verkar det inte hända nåt än. förutom att det ser spänt ut. fast det är ingen brådska. vi vet ju att de finns där, vi såg dem på ultraljudet november -07, vore konstigt om de försvunnit sen dess.

två till bebisar har sett dagens ljus. vi hälsar joline och leo välkomna! du ska få träffa dem så fort det bara möjligt är. då kan du visa dem hur det ska se ut!

och plåbbi? vetu va? det är mindre än en månad kvar nu! puss!

juni springer för freden

och hon kommer ensam in på upploppet!


med nytvättat fint hår av märke "punk uppepå, krull därbak" kan man vinna vad som helst.