fortare än så

hej juni!

jag skriver det här på jobbet. egentligen borde jag väl göra nåt konstruktivt. men jag kan inte. orkar inte just nu. för jag tänker bara på dej, din grymma bästa underbaraste mamma och på oss och hur bäst vi kommer ha det. allt arbete känns bara flyktigt och onödigt i jämförelse.

det regnar och din mamma har ont i huvudet.

men vet du? nu har du varit här hos mej i fem dagar! ni kom upp hit till den kungliga huvudstaden i söndags. ikväll och imorgon ska vi ta hand om din kusin lycke i ett fint renoveringsobjekt bredvid stadion.

igår åkte vi båt med din svåger från dumma lidingö in till stora stan. vågorna skvalpade och skwischade och vi tävlade med finlandsfärjan. jag höll på magen hela tiden. vi åt god sushi på pontonen (din svåger bjöd och det fanns mamma-sushi så du behöver inte vara orolig) och det var en mysig varm sommarkväll.

innan vi var hemma var det jättemörkt ute och taxi från ropsten var en väldigt bra idé.

det enda dumma just nu är att jag måste jobba. väldigt mycket. nästan hela tiden. men nu, när du är i vecka tolv, har du börjat höra ljud. så jag pratar mycket med dej. så du ska känna igen min röst. jag ligger ofta, minst en gång per dag, på din mammas mage och viskar hemligheter. jag säger gonatt och gomorron och klappar och stryker på dej och vår flytt till den stora fina staden i väst rör på sej och står stilla på samma gång. det är lite halvt frustrerande för oss här ute i världen. när allt känns så nära och ändå så långt bort. men det är faktiskt inget som du behöver oroa dej för. vi löser det. fortare än så. ändå.

vi tittar på lägenheter och drömmer och fixar. jag pratar med nuvarande chefen om alternativa lösningar, så att man både kan äta kakan och ha den kvar. kanske. det vore det bästa för alla parter om mitt förslag går att genomföra även i praktiken och inte bara på papperet.

äh. nu pratar jag tråkiga konstiga vuxen-saker igen. stoppa mej juni!

din knäppa pappa cyklade omkull när han försovit sej och stressade fort fort till jobbet i onsdags. landade på höger ben och tumlade runt lite. skrapade upp knät, handflatorna och ena armen. han fick skrubbsår för första gången på 15-20 år. knasigt va?

lite senare samma kväll träffade vi två av mina gamla klasskompisar från lappland. de var på besök i storstan så vi träffades vid slussen och tog en bit mat på oliver twist. den ena av dem, vi kan kalla honom för ove, spådde din mamma genom att titta i hennes hand. han sa "det blir en flicka" och han har haft rätt fem gånger förut. så nu vet vi att du är en tjej! coolt va?

dessutom! den 25:e november! när vi bor i göteborg! då ska du få följa med mamma och pappa på ditt livs första konsert! vi ska gå och se kent. du kommer att gilla dem. vi ska sitta längst bak och bädda in dej i skumgummi så det inte blir så högt ljud för dej. det är ju onödigt om du blir halvdöv som dina föräldrar.

och vetu mer? på tisdag har jag semester i en vecka igen. och om elva dagar ska vi få se dej för första gången! i helsingborg av alla ställen! vi ska få lite inblick i hur du har det där inne. så att allt ser bra ut. vi längtar och jag bara vet att jag kommer antingen 1) bli rörd och glad och börja gråta och bara älska din mamma ännu mer eller 2) inte fatta nånting eller 3) bara tycka att allt jag ser av dej är hur coolt och stort som helst eller (mest troligt) en kombination av alltihopa.

din mamma har gått upp lite i vikt, men hon blir bara vackrare och finare för varje dag som går, hon liksom glänser och glimrar och vi häpnar och förundras över hur häftig du är, trots att du bara är typ 7 centimeter stor nu.

det är spännande alltsammans.

du är där inne. du finns, du lever, andas, växer och utvecklas. hjärtat slår fort. våra också.

och en dag i februari kramar vi dej för första gången.