onsdag 30 januari 2008
lördag 26 januari 2008
oskrivet
hej juni!
vetu?
det slog din pappa nyss. när han låg ihopkurad med huvudet på dej och din mammas mage. att du kommer vara helt ny. oskriven. liksom tom. det är upp till oss att lära dej allt. och det kan låta konstigt. men han har liksom inte tänkt på det så särdeles mycket.
men nu. när du har vänt dej med huvudet neråt. då tänker han. resan ut till oss har liksom börjat. eller fortsatt. den fortsätter.
och han blir alldeles lugn av dej. även när du hickar. bara att känna din närvaro.
det är magiskt. du. är. magisk.
du är ny. oskriven. men samtidigt har du en massa gener med dej i ryggsäcken. en massa intryck, känslor och åsikter som redan är grundade i dej sen en bra tid tillbaka. och det är nästan ännu mer spännande. ännu mer intressant. att se vad du har med dej ut i världen. vem du är. hur vi kommer färga dej. och hur du kommer färga oss.
ja. nu kommer dem. de stora tankarna. med buller och bång.
de har förmodligen funnits där länge. hela tiden. men nu blir dem verklighet.
snart.
vi ses om en månad.
vi längtar.
vetu?
det slog din pappa nyss. när han låg ihopkurad med huvudet på dej och din mammas mage. att du kommer vara helt ny. oskriven. liksom tom. det är upp till oss att lära dej allt. och det kan låta konstigt. men han har liksom inte tänkt på det så särdeles mycket.
men nu. när du har vänt dej med huvudet neråt. då tänker han. resan ut till oss har liksom börjat. eller fortsatt. den fortsätter.
och han blir alldeles lugn av dej. även när du hickar. bara att känna din närvaro.
det är magiskt. du. är. magisk.
du är ny. oskriven. men samtidigt har du en massa gener med dej i ryggsäcken. en massa intryck, känslor och åsikter som redan är grundade i dej sen en bra tid tillbaka. och det är nästan ännu mer spännande. ännu mer intressant. att se vad du har med dej ut i världen. vem du är. hur vi kommer färga dej. och hur du kommer färga oss.
ja. nu kommer dem. de stora tankarna. med buller och bång.
de har förmodligen funnits där länge. hela tiden. men nu blir dem verklighet.
snart.
vi ses om en månad.
vi längtar.
onsdag 23 januari 2008
ett nytt år
hej juni!
vetu?
din pappa vill börja med att säga förlåt.
för nu har det gått alldeles för lång tid innan han skrev nåt senast. igen. det har varit mycket på sistone. väldigt mycket. mycket resor, mycket jobb och planering och mycket renovering.
men nu är allt jobbigt klart. allt som dammar är så gott som avklarat och soffan är levererad. sängen står i det nya sovrummet. det är tryggt och harmoniskt. visst, vi har lite småpill kvar. men ja. vi hann. innan din ankomst. vilket var målet. vår deadline. innan juni. före dej.
det har inte varit lätt för dina föräldrar. när väggen revs och hantverkarna kopplades in drog plötsligt allt ut på tiden. din mamma rymde, klokt nog, till halmstad och allt i lägenheten täcktes sakta av ett tunt, finkornigt vitt damm.
er hemkomst sköts dessutom upp gång på gång. och just när renoveringen gick in i slutfasen (förra veckan) fick din pappa rycka in och jobba på ett produktionsbolag.
både bra och dålig tajming.
men se! allt löste sej! och det var värt det.
din mamma har bytt ut lussebullar mot semlor. precis som i början.
och din far har också cravings. av nån anledning är det vitlökssill.
nu går du in i vecka 36. och vi har hållit lite extra koll på dej den sista tiden. i fredags var det dags för ett extrainsatt ultraljud. din mun är fin. inget knas med gomspalt. du tuggade vatten och hickade och kanske bet du dej i tungan för plötsligt såg du väldigt sur och tjurig ut. du har, enligt säkra källor, din fars läppar.
men du ligger lite under kurvan. inte allvarligt, men tillräckligt för att göra extra kontroller. så imorse kollade den danska doktorn med tysk brytning lite närmare på värdena från livmodern och navelsträngen. och det såg exemplariskt ut. din pappa var också liten i magen och han blev ändå hyfsat lång och ganska smart. så det betyder inget.
allt är faktiskt lugnt.
det som däremot betyder nåt. som är ganska rörande. det är att du, under de två veckor som vår lilla familj var frånskilda, blev lugn. nästan alltför lugn. så pass lugn att du faktiskt skrämde upp oss lite. den egentliga anledningen är förmodligen att du kände av din mamma. att hon var nervös. orolig. längtade hem. att du undrade vad som stod på.
för samma dag som ni åkte hem så vaknade du till och lekte med hennes fjärilar i magen igen. så blev du åter en pigg liten rackare. så var det inget som tyngde dej längre.
men din pappa inbillar sej ibland att du var lugn för att du saknade honom.
det kan han väl få tro.
vetu?
din pappa vill börja med att säga förlåt.
för nu har det gått alldeles för lång tid innan han skrev nåt senast. igen. det har varit mycket på sistone. väldigt mycket. mycket resor, mycket jobb och planering och mycket renovering.
men nu är allt jobbigt klart. allt som dammar är så gott som avklarat och soffan är levererad. sängen står i det nya sovrummet. det är tryggt och harmoniskt. visst, vi har lite småpill kvar. men ja. vi hann. innan din ankomst. vilket var målet. vår deadline. innan juni. före dej.
det har inte varit lätt för dina föräldrar. när väggen revs och hantverkarna kopplades in drog plötsligt allt ut på tiden. din mamma rymde, klokt nog, till halmstad och allt i lägenheten täcktes sakta av ett tunt, finkornigt vitt damm.
er hemkomst sköts dessutom upp gång på gång. och just när renoveringen gick in i slutfasen (förra veckan) fick din pappa rycka in och jobba på ett produktionsbolag.
både bra och dålig tajming.
men se! allt löste sej! och det var värt det.
din mamma har bytt ut lussebullar mot semlor. precis som i början.
och din far har också cravings. av nån anledning är det vitlökssill.
nu går du in i vecka 36. och vi har hållit lite extra koll på dej den sista tiden. i fredags var det dags för ett extrainsatt ultraljud. din mun är fin. inget knas med gomspalt. du tuggade vatten och hickade och kanske bet du dej i tungan för plötsligt såg du väldigt sur och tjurig ut. du har, enligt säkra källor, din fars läppar.
men du ligger lite under kurvan. inte allvarligt, men tillräckligt för att göra extra kontroller. så imorse kollade den danska doktorn med tysk brytning lite närmare på värdena från livmodern och navelsträngen. och det såg exemplariskt ut. din pappa var också liten i magen och han blev ändå hyfsat lång och ganska smart. så det betyder inget.
allt är faktiskt lugnt.
det som däremot betyder nåt. som är ganska rörande. det är att du, under de två veckor som vår lilla familj var frånskilda, blev lugn. nästan alltför lugn. så pass lugn att du faktiskt skrämde upp oss lite. den egentliga anledningen är förmodligen att du kände av din mamma. att hon var nervös. orolig. längtade hem. att du undrade vad som stod på.
för samma dag som ni åkte hem så vaknade du till och lekte med hennes fjärilar i magen igen. så blev du åter en pigg liten rackare. så var det inget som tyngde dej längre.
men din pappa inbillar sej ibland att du var lugn för att du saknade honom.
det kan han väl få tro.
lycka
så vi invigde balkongen med två stolar, lite lasagne, kaffe och dammsugare.
det var en mysig dag.
lycka är att vänta på dej.
att provgå en vagn
notera gärna din pappas ankfötter och karaktäristiska gällivarehäng. han har inga vantar, trots att det var iskallt ute. och mössan tjuvade han från din mamma. för att han är en slarver som tappat bort sin.
men vagnen du ska ligga i är fin.
eller hur?
onsdag 26 december 2007
välsignad
hej juni!
vetu?
nu har vi firat jul för sista gången utan dej. eller, nja, det där var väl en sanning med modifikation. du var ju med. fast i magen.
far din åkte hem idag. lämnade er kvar för att fixa och dona i lägenheten. och förmodligen är det så att ingen av oss har sovit så mycket natten till idag. det var några som fick nåt magvirus, så din mor har ropat på ulrik och suttit på toaletten och sovit en massa idag.
för övrigt har det varit en finfin jul. utan snö. men kallt. och lite regn.
det var mycket bättre väder i fjol. i kuba.
fast nästa år vid den här tiden, då är vi inte där, då är vi nån annanstans och då har du fått dina första julklappar och du sussar sött i sängen och kanske (men förhoppningsvis inte) har du mardrömmar om tomten.
men nä förresten.
det kommer du inte ha.
för du har ju blivit välsignad.
mannen på bilden heter björn. han är känd från tv och tennis. han skriver böcker. och han är väldigt snäll som ställde upp.
och mamman på bilden är det sötaste och bästa som finns.
vetu?
nu har vi firat jul för sista gången utan dej. eller, nja, det där var väl en sanning med modifikation. du var ju med. fast i magen.
far din åkte hem idag. lämnade er kvar för att fixa och dona i lägenheten. och förmodligen är det så att ingen av oss har sovit så mycket natten till idag. det var några som fick nåt magvirus, så din mor har ropat på ulrik och suttit på toaletten och sovit en massa idag.
för övrigt har det varit en finfin jul. utan snö. men kallt. och lite regn.
det var mycket bättre väder i fjol. i kuba.
fast nästa år vid den här tiden, då är vi inte där, då är vi nån annanstans och då har du fått dina första julklappar och du sussar sött i sängen och kanske (men förhoppningsvis inte) har du mardrömmar om tomten.
men nä förresten.
det kommer du inte ha.
för du har ju blivit välsignad.
mannen på bilden heter björn. han är känd från tv och tennis. han skriver böcker. och han är väldigt snäll som ställde upp.
och mamman på bilden är det sötaste och bästa som finns.
tisdag 18 december 2007
och snart är det jul
hej juni!
vetu?
det där obehagliga som gör att din kropp skakar till ibland? det är fullt normalt.
du har bara lite hicka. du får vänja dej, för det kommer du ha hela livet då och då. och det är sött att se. för ja, det syns på utsidan. och det hörs om man lägger huvudet på magen. (mestadels är det din far som gör det.) du övar på att andas vatten och tränar lungorna. allt enligt planen.
och dina föräldrar målar och fixar. det kommer nog gå bra. det blir tajt. men allt för dej.
första, andra och tredje advent har både kommit och gått. om några dagar åker vi tillbaka till halmstad för att fira jul och nyår.
tiden för din ankomst närmar sej. spända som små fjädrar går vi runt. man pendlar mellan skräck och harmoni. samtidigt längtar vi. nåt enormt.
att vänta är svårt när man inte har tålamod. tålamod är en dygd man får lära sej. din far behärskar fortfarande inte den konsten.
som det där med att vänta på soffan till vardagsrummet. det känns som om det var ett halvår sen vi beställde. men det är det inte, det tror man bara för att det har hänt så mycket sen dess, det var typ i november. nåja. nån gång nästa månad kommer den.
eller det där att sitta och vänta på att lägenheten ska bli fin. det går ju inte. det är en alltför ambivalent attityd. den blir inte färdig om man inte jobbar på det.
vi har inte ens hunnit fixa barnvagnen än.
eller ja. vi har inte bestämt oss än. men det kliar i fingrarna. det lutar mot den här. designad av jon bon jovi-trummisen minsann. bara en sån sak.
söta du. vi vill ju bara se dej.
vetu?
det där obehagliga som gör att din kropp skakar till ibland? det är fullt normalt.
du har bara lite hicka. du får vänja dej, för det kommer du ha hela livet då och då. och det är sött att se. för ja, det syns på utsidan. och det hörs om man lägger huvudet på magen. (mestadels är det din far som gör det.) du övar på att andas vatten och tränar lungorna. allt enligt planen.
och dina föräldrar målar och fixar. det kommer nog gå bra. det blir tajt. men allt för dej.
första, andra och tredje advent har både kommit och gått. om några dagar åker vi tillbaka till halmstad för att fira jul och nyår.
tiden för din ankomst närmar sej. spända som små fjädrar går vi runt. man pendlar mellan skräck och harmoni. samtidigt längtar vi. nåt enormt.
att vänta är svårt när man inte har tålamod. tålamod är en dygd man får lära sej. din far behärskar fortfarande inte den konsten.
som det där med att vänta på soffan till vardagsrummet. det känns som om det var ett halvår sen vi beställde. men det är det inte, det tror man bara för att det har hänt så mycket sen dess, det var typ i november. nåja. nån gång nästa månad kommer den.
eller det där att sitta och vänta på att lägenheten ska bli fin. det går ju inte. det är en alltför ambivalent attityd. den blir inte färdig om man inte jobbar på det.
vi har inte ens hunnit fixa barnvagnen än.
eller ja. vi har inte bestämt oss än. men det kliar i fingrarna. det lutar mot den här. designad av jon bon jovi-trummisen minsann. bara en sån sak.
söta du. vi vill ju bara se dej.
måndag 10 december 2007
tretti tio 150 två
hej juni!
vetu?
det här är det trettionde inlägget i bloggen om dej.
och vetu mer? nu är det tio dagar sen vi flyttade in i lägenheten! coolt va?
ännu coolare; vi var hos barnmorskan imorse. vi fick ännu en gång tjuvlyssna på ditt hjärta. pulsen var uppe i 150 bpm, men det var nog mest för att du var arg på dumma hon som tryckte på din mammas mage.
inte fullt så coolt; imorrn ska din pappa fixa och dona i lyan. sandpapper och spackel är införskaffat. det börjar i hallen.
halvcoolt; idag är det två veckor till julafton och tre till nyårsafton.
hur ocoolt som helst; det är så svårt att skriva bra och klatschiga slut, så jag avrundar här.
gonatt söta dotter! vi älskar dej!
onsdag 28 november 2007
strålar och siluetter
hej juni!
vetu?
det är den tjugoåttonde november idag. och du firar 28 veckor i magen. grattis på dej!
din pappa är helt snurrig för nu är han helt plötsligt i konstiga fula stockholm igen.
och du och din mamma ligger och sussar i sängen i halmsta.
för 41 timmar sen vaknade vi tidigt på morgonen i göteborg hos din mors brors frus mamma som bara var hemma ibland. vi sov där fyra nätter för din pappa var på jobbletarhumör. och du har minsann fått vara med om både två biofilmer på fyra timmar och utsåld kent-konsert.
på bion var du lite orolig, men i lisebergshallen var du lugnare än en tunna gröt. sov du? eller låg du bara och njöt? vi vet inte. men vi undrar ju. vi tror det. att du njöt.
och du kommer att tycka om liseberg. julmarknaden är vacker med alla sina ljus och mörkret och träden och färgerna, kontrasterna, och före konserten åt vi middag i vagn fem på järnvägsrestaurangen. gröna lund är som en ljummen fjärt i jämförelse. stockholm också, för den delen.
eller, jo, jag kom visst på villovägar där. vi vaknade alltså vid sankt sigfrids plan, tog spårvagnen till centralen och tåget till halmsta, fick hämtning och skjuts till din mormor och morfars hus, åt lite lunch och sen drog din pappa hux flux med flyget till huvudstaden typ ett år tidigare än vad det från början var tänkt.
(hemska tanke, tänk om du kommer vilja ha husdjur! en ful sån där konstig vit permanentad bjäfsig hund som man inte ser skillnaden på fram och bak! som en mardröm! uuuh!)
nåja, hur som helst, till saken.
din pappa har tråkigt. så han har nyss räknat ut att han och din mamma har varit ihop i 527 dagar nu. och vi har varit förlovade i 67 veckor.
och han är lyckligare och starkare än nånsin. (men det behövde han inte räkna ut, det visste han redan.)
om mindre än två dygn är den här saliga lilla familjen samlad och komplett igen. hel.
och på fredag sover vi första natten i den lägenheten dit posten kommer. där vi bor. där livet är.
sen, nån gång nästa år, då, på söndagmorgnarna, då ligger vi kvar extra länge i sängen alla tre. bara för att se solljuset vandra bakom persiennen och kasta strålar och siluetter på väggen. golvet. oss.
och sen då? sen äter vi frukost och leker. hela dan.
vetu?
det är den tjugoåttonde november idag. och du firar 28 veckor i magen. grattis på dej!
din pappa är helt snurrig för nu är han helt plötsligt i konstiga fula stockholm igen.
och du och din mamma ligger och sussar i sängen i halmsta.
för 41 timmar sen vaknade vi tidigt på morgonen i göteborg hos din mors brors frus mamma som bara var hemma ibland. vi sov där fyra nätter för din pappa var på jobbletarhumör. och du har minsann fått vara med om både två biofilmer på fyra timmar och utsåld kent-konsert.
på bion var du lite orolig, men i lisebergshallen var du lugnare än en tunna gröt. sov du? eller låg du bara och njöt? vi vet inte. men vi undrar ju. vi tror det. att du njöt.
och du kommer att tycka om liseberg. julmarknaden är vacker med alla sina ljus och mörkret och träden och färgerna, kontrasterna, och före konserten åt vi middag i vagn fem på järnvägsrestaurangen. gröna lund är som en ljummen fjärt i jämförelse. stockholm också, för den delen.
eller, jo, jag kom visst på villovägar där. vi vaknade alltså vid sankt sigfrids plan, tog spårvagnen till centralen och tåget till halmsta, fick hämtning och skjuts till din mormor och morfars hus, åt lite lunch och sen drog din pappa hux flux med flyget till huvudstaden typ ett år tidigare än vad det från början var tänkt.
(hemska tanke, tänk om du kommer vilja ha husdjur! en ful sån där konstig vit permanentad bjäfsig hund som man inte ser skillnaden på fram och bak! som en mardröm! uuuh!)
nåja, hur som helst, till saken.
din pappa har tråkigt. så han har nyss räknat ut att han och din mamma har varit ihop i 527 dagar nu. och vi har varit förlovade i 67 veckor.
och han är lyckligare och starkare än nånsin. (men det behövde han inte räkna ut, det visste han redan.)
om mindre än två dygn är den här saliga lilla familjen samlad och komplett igen. hel.
och på fredag sover vi första natten i den lägenheten dit posten kommer. där vi bor. där livet är.
sen, nån gång nästa år, då, på söndagmorgnarna, då ligger vi kvar extra länge i sängen alla tre. bara för att se solljuset vandra bakom persiennen och kasta strålar och siluetter på väggen. golvet. oss.
och sen då? sen äter vi frukost och leker. hela dan.
onsdag 21 november 2007
rymden i en mage
där inne. i ditt universum.
tiden går. hjärtat slår. 145 friska slag i minuten.
och vi här ute som föräldrar häpna tittar på.
när vi petar eller buffar på din rymd, din kapsel, reagerar du med en knuff, ett pet, eller, väldigt ofta, en rejäl bankning som svar.
och det här kan låta lite fräckt, men hur vågar du?
vi försöker faktiskt sätta oss in i din situation. att vara så där liten som några äpplen hög och inte ett dyft medveten om vad som rör sej där utanför det trygga hemmet. vi är inte så säkra på att vi skulle våga slå tillbaka om vi var du. vi misstänker att det har med instinkt att göra. du vet att vi är du.
att vi är hela din värld.
och vetu? du är vår.
tiden går. hjärtat slår. 145 friska slag i minuten.
och vi här ute som föräldrar häpna tittar på.
när vi petar eller buffar på din rymd, din kapsel, reagerar du med en knuff, ett pet, eller, väldigt ofta, en rejäl bankning som svar.
och det här kan låta lite fräckt, men hur vågar du?
vi försöker faktiskt sätta oss in i din situation. att vara så där liten som några äpplen hög och inte ett dyft medveten om vad som rör sej där utanför det trygga hemmet. vi är inte så säkra på att vi skulle våga slå tillbaka om vi var du. vi misstänker att det har med instinkt att göra. du vet att vi är du.
att vi är hela din värld.
och vetu? du är vår.
tisdag 13 november 2007
den sista
hej juni!
vetu?
det här är det sista inlägget som skrivs i sthlm! wohoo!
inatt sover vi sista natten i den dumma stugan ute på ön. tidigt imorrn åker vi tåg bort från smutsiga dumma huvudstaden. bra va?
vi har varit på bio med dej. nyss. du sprattlade på som tusiken för det var en rolig film. trångt i kistan hette den. eller så tyckte du att det var högt. eller tråkigt. inte lätt att gå från salongen när mamma sitter kvar och skrattar.
nu blir det halmstad först. och på fredag ska vi till barnmorskan. alla tre!
och den sista november blir det göteborg!
du? dina föräldrar lovar. det kommer mer och fler bilder här på din blogg. snaaart!
gonatt söta. vi älskar dej!
vetu?
det här är det sista inlägget som skrivs i sthlm! wohoo!
inatt sover vi sista natten i den dumma stugan ute på ön. tidigt imorrn åker vi tåg bort från smutsiga dumma huvudstaden. bra va?
vi har varit på bio med dej. nyss. du sprattlade på som tusiken för det var en rolig film. trångt i kistan hette den. eller så tyckte du att det var högt. eller tråkigt. inte lätt att gå från salongen när mamma sitter kvar och skrattar.
nu blir det halmstad först. och på fredag ska vi till barnmorskan. alla tre!
och den sista november blir det göteborg!
du? dina föräldrar lovar. det kommer mer och fler bilder här på din blogg. snaaart!
gonatt söta. vi älskar dej!
söndag 4 november 2007
tio fyra nio tre två tolv
hej juni!
vetu?
det här är det tionde inlägget i din blogg. det kan låta mycket, men det är det egentligen inte, med tanke på att det har gått fyra månader sen det första.
nu har vi varit i sthlm alla tre i en vecka. och om nio dagar bär det iväg neråt landet igen, för då är far din färdig på jobbet. då finns det inget som håller oss kvar här.
om tre veckor har vi sovit två nätter i nya lyan. tre veckor kan kännas både lite och långt.
vad har vi gjort på sistone då? jaaa, lite av varje faktiskt. vi har köpt dina första nya fräsigaste kläder (smått beroendeframkallande var det också), vi har beställt nya mumsiga soffan till vardagsrummet (levereras till dörren i januari), vi har ätit god mat på grands veranda (med massa roligt folk som du kommer få träffa och lära känna sen) och vi har firat din kusin på tvåårsdagen.
med mera med mera.
så det är fullt upp här ute. och enligt vad vi kan se så har du att göra också. du sparkar, kickar, buffar och drar, det både syns och känns rejält.
din mor har (antingen tillfälligt eller permanent) bytt ut den beroende morotskakan mot lussebullar. din far sparar ivrigt och otåligt ut håret på huvudet i väntan på din ankomst. och...hmm, hur ska jag skriva det här då? jo! en glad nyhet! din mat är på gång. vi ska inte gå in på några detaljer här. men det märks.
och om tolv dagar (på din farbrors födelsedag minsann) ska vi till barnmorskan igen.
vetu?
vi längtar. efter dej.
vetu?
det här är det tionde inlägget i din blogg. det kan låta mycket, men det är det egentligen inte, med tanke på att det har gått fyra månader sen det första.
nu har vi varit i sthlm alla tre i en vecka. och om nio dagar bär det iväg neråt landet igen, för då är far din färdig på jobbet. då finns det inget som håller oss kvar här.
om tre veckor har vi sovit två nätter i nya lyan. tre veckor kan kännas både lite och långt.
vad har vi gjort på sistone då? jaaa, lite av varje faktiskt. vi har köpt dina första nya fräsigaste kläder (smått beroendeframkallande var det också), vi har beställt nya mumsiga soffan till vardagsrummet (levereras till dörren i januari), vi har ätit god mat på grands veranda (med massa roligt folk som du kommer få träffa och lära känna sen) och vi har firat din kusin på tvåårsdagen.
med mera med mera.
så det är fullt upp här ute. och enligt vad vi kan se så har du att göra också. du sparkar, kickar, buffar och drar, det både syns och känns rejält.
din mor har (antingen tillfälligt eller permanent) bytt ut den beroende morotskakan mot lussebullar. din far sparar ivrigt och otåligt ut håret på huvudet i väntan på din ankomst. och...hmm, hur ska jag skriva det här då? jo! en glad nyhet! din mat är på gång. vi ska inte gå in på några detaljer här. men det märks.
och om tolv dagar (på din farbrors födelsedag minsann) ska vi till barnmorskan igen.
vetu?
vi längtar. efter dej.
onsdag 24 oktober 2007
fem tjutre trettio fem
hej juni!
vetu?
ikväll är det fem dagar sen du åkte med din mamma ner till halmstaden. tiden kryper fram. verkligen. men samtidigt går den på ett obehagligt sätt snabbt.
för nu fyller du tjugotre veckor! grattis!
och det är idag, onsdag, exakt trettio dagar sen den stora boendeknuten löste upp sej och försvann i fjärran som ett dåligt väder. vi kan nog fortfarande inte riktigt fatta det. att vi har nånstans att bo!
fem veckor kvar. 37 dagar. då flyttar vi in. dit. där. ihop. med dej.
avslutar med en liten bild på din blivande hometown. visst sere fint ut? massor med färgglada pluttar att kliva av och utforska världen på. och vetu? det ska vi göra också.
här.
gonatt söta juni.
och du? försök att inte sparka så mycket på mammas blåsa inatt. puss!
vetu?
ikväll är det fem dagar sen du åkte med din mamma ner till halmstaden. tiden kryper fram. verkligen. men samtidigt går den på ett obehagligt sätt snabbt.
för nu fyller du tjugotre veckor! grattis!
och det är idag, onsdag, exakt trettio dagar sen den stora boendeknuten löste upp sej och försvann i fjärran som ett dåligt väder. vi kan nog fortfarande inte riktigt fatta det. att vi har nånstans att bo!
fem veckor kvar. 37 dagar. då flyttar vi in. dit. där. ihop. med dej.
avslutar med en liten bild på din blivande hometown. visst sere fint ut? massor med färgglada pluttar att kliva av och utforska världen på. och vetu? det ska vi göra också.
här.
gonatt söta juni.
och du? försök att inte sparka så mycket på mammas blåsa inatt. puss!
fredag 19 oktober 2007
en sista gång
hej juni!
vetu?
nu har du och mamma varit här i storstan (eller ute på wischan, beroende på hur man ser det) i tjugo dagar. och vi har haft det mysigt så gott som hela tiden, alla tre. fast förra helgen var det kanske inte så där toppen-roligt när vi åkte på ett elakt magvirus med en massa ropande på ulrik och sprutlackerad toastol som följd.
din far åkte t o m på feber och minns inte så mycket av förra lördagen. hoppas vi inte skrämde dej. hoppas du inte kräktes. det kommer du att testa på sen. och tro din far när han säger (skriver) att det inte är speciellt roligt.
men nu sitter ni i en bil brummandes på väg ner mot halmstaden igen. det blir kort. hoppas vi. en vecka. ungefär.
vi hoppas att det är sista gången på länge länge som vi ska vara frånskilda i olika städer så här. helst inte förrän tidigast nästa höst. det får du också hålla tummarna för om du vill och har tid.
vetu, du syns nu. du finns. imorse, när pappa låg på magen, puttade du honom (förvånansvärt hårt) på hakan. och din mamma har känt av de allra allra första förvärkarna. hennes kropp ställer in sej. övar sej. känner efter hur det känns. allt fungerar, det rullar på och man kan inte ens försöka sej på att förklara hur häftigt det är.
en dag kommer du att förstå. den där rosaskimrande härliga dagen när du visar han med stort H den positiva pinnen. och jag önskar dej inget annat än att ni då kommer vara minst lika lyckliga och grymma som dina föräldrar.
men tills dess är det långt kvar. tills dess ska vi bara vara bästa lilla familjen.
tills dess.
ta det lugnt, underbara flicka.
det finns absolut inget att oroa sej för.
vetu?
nu har du och mamma varit här i storstan (eller ute på wischan, beroende på hur man ser det) i tjugo dagar. och vi har haft det mysigt så gott som hela tiden, alla tre. fast förra helgen var det kanske inte så där toppen-roligt när vi åkte på ett elakt magvirus med en massa ropande på ulrik och sprutlackerad toastol som följd.
din far åkte t o m på feber och minns inte så mycket av förra lördagen. hoppas vi inte skrämde dej. hoppas du inte kräktes. det kommer du att testa på sen. och tro din far när han säger (skriver) att det inte är speciellt roligt.
men nu sitter ni i en bil brummandes på väg ner mot halmstaden igen. det blir kort. hoppas vi. en vecka. ungefär.
vi hoppas att det är sista gången på länge länge som vi ska vara frånskilda i olika städer så här. helst inte förrän tidigast nästa höst. det får du också hålla tummarna för om du vill och har tid.
vetu, du syns nu. du finns. imorse, när pappa låg på magen, puttade du honom (förvånansvärt hårt) på hakan. och din mamma har känt av de allra allra första förvärkarna. hennes kropp ställer in sej. övar sej. känner efter hur det känns. allt fungerar, det rullar på och man kan inte ens försöka sej på att förklara hur häftigt det är.
en dag kommer du att förstå. den där rosaskimrande härliga dagen när du visar han med stort H den positiva pinnen. och jag önskar dej inget annat än att ni då kommer vara minst lika lyckliga och grymma som dina föräldrar.
men tills dess är det långt kvar. tills dess ska vi bara vara bästa lilla familjen.
tills dess.
ta det lugnt, underbara flicka.
det finns absolut inget att oroa sej för.
måndag 8 oktober 2007
du är inte försummad
hej juni!
det här är riktigt pinsamt. för det hinner gå så länge mellan gångerna som din pappa lyckas hitta rätt på tangenterna och actually trycka ner vad som försiggår här i världen.
men vetu? nu har han lyckats.
trots att vi är fullt upptagna med att känna på magen.
du har fyllt 20 veckor! grattis!
och vi har tittat in på dej igen! busigt va?
det var för sjutton dar sen. i halmstad den här gången. då såg vi.
vi såg mer den här gången. du bubblade och sprattlade och lekte med söta små fingrarna och du låg på exakt samma sätt som din mor, på rygg med höger hand under huvudet.
du avslöjade dej för oss. det var som vi misstänkte. du kan verkligen heta juni när du kommer ut till oss i slutet av februari. för du är flicka.
och du är så vacker! du är färdig redan! du ska bara ligga där och baka en stund till. barnmorskan som rosslade som en kedjerökare alldeles vidbränd av solen i medelhavet sa att du växer drygt en och en halv centimeter per vecka i ungefär fem, sex veckor till. sen blir du ungefär en centimeter längre tills det är dags.
din mamma har blivit smått beroende av morotskaka och hon känner dej mer intensivt nu än för bara några veckor sen. då var det mer som små vibrationer. nu är det mer ruff. när du möblerar om.
din pappa kallar dej ibland och då och då för fisken. lite utan mening först. han tänkte väl mest på att du simmar omkring i vatten hela dagarna. men det visade sej inte vara så dumt, för om du föds vecka nio som barnmorskan säger så är det ju faktiskt just det stjärntecknet du blir tilldelad. inte för att vare sej din far eller mor tror särdeles mycket på sånt. men ändå. en parentes.
du får se till att inte komma ut på skottdagen den 29:e februari! för då blir det krux med din födelsedag varje år. lova det! hellre dagen före. eller 1:a mars. (eller 14:e februari. för det är alla hjärtans dag då. eller 21:e februari. för då fyller din morfar år. han skulle bli så glad då.)
och vetu mer?
för två veckor sen blev det klart. vi har nånstans att bo! i göteborg! hurra!
så du vet, allt kommer ordna sej finfint!
det ser så häftigt ut när du trycker och buffar på magen, så nu ska vi titta lite till. skriver mer sen. lovar! puss från oss!
det här är riktigt pinsamt. för det hinner gå så länge mellan gångerna som din pappa lyckas hitta rätt på tangenterna och actually trycka ner vad som försiggår här i världen.
men vetu? nu har han lyckats.
trots att vi är fullt upptagna med att känna på magen.
du har fyllt 20 veckor! grattis!
och vi har tittat in på dej igen! busigt va?
det var för sjutton dar sen. i halmstad den här gången. då såg vi.
vi såg mer den här gången. du bubblade och sprattlade och lekte med söta små fingrarna och du låg på exakt samma sätt som din mor, på rygg med höger hand under huvudet.
du avslöjade dej för oss. det var som vi misstänkte. du kan verkligen heta juni när du kommer ut till oss i slutet av februari. för du är flicka.
och du är så vacker! du är färdig redan! du ska bara ligga där och baka en stund till. barnmorskan som rosslade som en kedjerökare alldeles vidbränd av solen i medelhavet sa att du växer drygt en och en halv centimeter per vecka i ungefär fem, sex veckor till. sen blir du ungefär en centimeter längre tills det är dags.
din mamma har blivit smått beroende av morotskaka och hon känner dej mer intensivt nu än för bara några veckor sen. då var det mer som små vibrationer. nu är det mer ruff. när du möblerar om.
din pappa kallar dej ibland och då och då för fisken. lite utan mening först. han tänkte väl mest på att du simmar omkring i vatten hela dagarna. men det visade sej inte vara så dumt, för om du föds vecka nio som barnmorskan säger så är det ju faktiskt just det stjärntecknet du blir tilldelad. inte för att vare sej din far eller mor tror särdeles mycket på sånt. men ändå. en parentes.
du får se till att inte komma ut på skottdagen den 29:e februari! för då blir det krux med din födelsedag varje år. lova det! hellre dagen före. eller 1:a mars. (eller 14:e februari. för det är alla hjärtans dag då. eller 21:e februari. för då fyller din morfar år. han skulle bli så glad då.)
och vetu mer?
för två veckor sen blev det klart. vi har nånstans att bo! i göteborg! hurra!
så du vet, allt kommer ordna sej finfint!
det ser så häftigt ut när du trycker och buffar på magen, så nu ska vi titta lite till. skriver mer sen. lovar! puss från oss!