Fars dag

Idag var mysigt. Bättre än på länge.

Jag fick sovmorgon och ni fixade frukost med er fantastiska mamma. Sen åkte jag och Juni på Maximteatern för att kolla Askungen, efteråt var du hungrig så vi högg en burgare på Donken.

På kvällen när ni skulle sova i er säng gick jag ut i köket. Ni låg kvar med mamma. Jag storgrät, okontrollerat, förstod inte varför.

Sen förstod jag. Självklart var det er kloka mamma som visste svaret. Fars dag är kämpigt för mej för jag hade ingen kontakt med min pappa, eller jo, men absolut inte på det sättet som ni känner mej.

Ibland känner man sej som världens första människa. Man har ingen ram att falla tillbaka på. Inget tillvägagångssätt. Allt skrivs för första gången.

Men det spelar ingen roll.

Jag som är er pappa är supernöjd och älskar er kopiöst.

Jag är stolt och glad att få vara med och se er växa upp. Såna som inte gör det missar så mycket. Det har jag vetat länge, men idag förstod jag det på riktigt. Tack! Ni är allt jag har!