hej juni!
vetu? du är ganska arg nu för tiden. om du inte får ha det du vill eller får som du vill ha det. då blir du rosenrasande. nästan så du skakar av ilska. och om det är riktigt illa. då lägger du dej på golvet och gastar och tårarna sprutar.
och du dreglar. en hel del. ett badkar per dag i en veckas tid är ingen orealistisk uppskattning.
lägger man ihop de två faktorerna är det lätt att tänka tänder. eller nåt utvecklingssprång. men det är definitivt fler gaddar på gång i munnen din. de syns under tandköttet som maskrosor som spränger upp genom asfalten. klart det måste kännas. och känslor måste ut.
sen, mitt i alltihopa, ja, flera gånger per dag och ibland i långa stunder, är du snäll och god och pussig och lugn igen.
på tal om badkar. vi har kämpat i ett halvår att försöka hålla dej ren. för du tycker sannerligen inte om vatten. när du var liten gick det ju jättebra. och sen var det som omöjligt.
men. så. ikväll. kom genombrottet.
efter några dagars krasslighet i familjen så är det inte riktigt lika lätt att hålla den där personliga hygienen på topp. men ikväll kavlade vi som är dina föräldrar upp ärmarna och förberedde oss på kamp.
lite gnäll precis som vanligt när pappa (som redan satt i karet) lyfte dej över kanten. men sen. hupp. vad hände nu då? go och snäll och glad och rolig och lekandes med boll och äggkartong och alla möjliga grejer som ligger där sen tidigare för att försöka hålla dej på gott humör. du satt fint och till och med plaskade hårt med handen på vattnet i nästan tio minuter och vi kom av oss helt. tills du sträckte händer mot mamma och ville upp.
en seger. som känns som en milstolpe. visst, det har gått bättre och bättre för varje gång och det kan fortfarande komma bakslag. men man blir ändå glad.
du förtjänar bättre än att bli en badkruka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar