ingen kan vara nere med en ballong

ja, det var alltså rent ut sagt en kaoshelg med stress.

och hur vi hade klarat det utan dej kan man ju undra.

igår söndag ville (behövde!) vi ändå komma ut en stund och äta bästa räkmackan i världen en sista gång. glashissen upp till restaurangen sjuttio meter ovanför marken är magnifik och dessutom alldeles gratis med utsikt över liseberg.

men det blev inget. väldigt fullt och ingen barnstol fick oss att vända om ner igen. och då kittlade det nog till i magen på dej, för när hissen startade nedstigningen åkte dina händer ut och upp och du stirrade på utsikten. men du blir aldrig rädd. när pappa pussar på dej blir du söt igen.

vi tog buffé på entréplan istället. när du ätit färdigt turades mamma och pappa om att följa efter dej så du fick göra det du tycker är allra roligast just nu; springa runt och utstöta små skrik och socialisera med människor.

på en av de turerna blev du lessen och en snäll tant gav dej en heliumballong med danmark-flagga på. den fäste vi i lilla lappen bak på dina byxor, så vi såg dej överallt när du tultade omkring.

helt plötsligt fick du tag i en svart servett på ett bord och ställde dej på alla fyra och började frenetiskt städa golvet genom att gnugga servetten hårt med ena handen mot heltäckningsmattan.

det blev svårt för du var ju samtidigt tvungen att hålla rätt på ballongen. sen städa igen. kolla ballongen. städa väggen. gnugga servetten mot en stolpe. se om ballongen var kvar. ja. och så vidare.

svårt att förklara. måste ses.