vetu? det här är faktiskt det här årets sista inlägg i din blogg. att göra bokslut för 2008 är svårt. ord kan egentligen inte beskriva vad vi som är dina päron känner. och skulle man försöka kan det uppfattas som tvetydigt eller schizofrent.
starkt, men samtidigt med vemod, vuxet och likaledes vackert, svårt och farligt, lekande lätt eller bara kort och gott härligt. men nyckelordet. är kärlek.
för det här var ändå, trots allt, året som du kom till oss.
det känns som igår eller ett decennium. men det är inte ens ett år sen. du bara låg där. och sov. och åt. och spydde. och sov lite till.
och hur mycket som har hänt från det att du inte ens kunde ta nappen som låg fyra millimeter från din mun. vända sej från rygg till mage var en liten del i steget. att från magläget sen börja krypa. fortare och fortare. och att som förälder se det. glädje. att ta sej upp från alla fyra till stående; en världsomvälvande revolution.
det känns faktiskt som om du fortfarande är alldeles ny. eller som att du, i en annan dimension, alltid har funnits i våra liv. innan vi ens fanns i varandras. för hur ska man egentligen annars kunna förklara att du gör samma grimaser som din mamma gjorde när hon var mindre än ett år? eller att du, bara för några dagar sen, upptäckte ett nytt favoritläte. något som låter ungefär som va-va-woom. som det stod på pappas snyggaste och coolaste påslakan med kalle anka-tryck för 25 år sen.
det är som att du alltid varit närvarande. iakttagit oss. väntat. eller till och med valt oss. som dina föräldrar.
att det var och är meningen.
dock. bara så du vet. vi finns här. jämt.
och det känns också som igår.
gott nytt år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar