till ida och love

hej juni!

vetu? din pappa sitter förundrad och tittar på tv3. det är ett program som heter singing bee just nu. hon som är programledare är ihop med den där killen som sjöng en dålig låt i melodifestivalen för snart fyra år sen. och han hade i sin tur typ förra hösten (när du låg och guppade i mammas mage) en halv hit med en låt som hette 7milakliv där han i refrängen sjöng "-jag kommer inte hem ikväll" och den var faktiskt inte heller så bra.

men det var inte det som pappa ville skriva egentligen. det blev mest bara en lång dum parentes. hon som är programledare heter hanna och hon var också med i melodifestival, för åtta år sen, "anropar försvunnen" hette låten då. fast det är det förmodligen ingen vettig som minns.

men nu, juni, nu har mamma hanna minsann varit så duktig och varit programledare och spelat in en ny skiva och ska dessutom sätta upp krogshow där hon på sitt eget lilla vis går till angrepp mot pappa martin som tydligen aldrig finns där.

fast just nu, där pappa sitter, så gott som handlingsförlamad, 50 mil från dig och mamma, kan han inte låta bli att för sin inre syn se två andra små barn sitta, inte ensamma, utan förmodligen under barnflickans uppsikt, men med två föräldrar som verkar tycka att det är roligare att förverkliga sej själva och helt okej att kasta smuts på varandra istället för att, som farmor skulle uttrycka det, ta hand om sin avkomma.

det gör ont att läsa och ondare att veta. att ni. och många fler. som kan vara tillsammans. väljer. att inte vara det.

när vi som vill. inte kan.

men ondast av allt gör det ändå att se hur ni hjärtlöst och känslokallt gör profit på hela grejen. mot bättre vetande. och mot någon som man bara borde älska, inget annat.

gör slut då om det nu är så jobbigt. sluta gnäll. det vore nog bättre för ungarna om ni inte vore ihop.

och juni? förlåt. pappa brusade bara upp lite. men det är så här, att oavsett vad, och hur det än är, så ska du veta, här och nu, att dina föräldrar verkligen inget annat vill än att vara med dej, ta hand om dej och finnas där. båda två. alltid.

men det är tyvärr inte alltid fysiskt möjligt när den bistra verkligheten (ja, det finns en ljus och vacker också) gör sej påmind.

du ska ändå veta det.

på detta patetiska sätt.

att din pappa.

inget annat vill.