inte bara blommor

hej juni!

vetu?

du är världens underbaraste lilla bebis. det är faktiskt sant!



men problemet med att skriva den här bloggen (som du ska få läsa när du blir äldre) är att just när man sätter sej ner för att klottra något så är man allt som oftast glad, exalterad, lycklig för att du just gjort något som vi som är dina föräldrar tycker är hur häftigt som helst, medans andra med all sannolikhet inte skulle fatta alls vad som var värt att poängtera.

lång mening. men vad din pappa egentligen ville komma till är att den bild man publicerar här, den offentliga snygga framsidan, blir väldigt lätt ganska enahanda. och efter ett tag känns det bara som att det blir en jämntjock smet av sockersöta kärleksförklaringar. (du ser, jag kunde inte ens inleda det här inlägget utan att kyssa dej på pannan med tangentbordet, så det ligger definitivt nånting i det.)

och. ärligt nu. allt är inte bara kärlek och paradis hela tiden. att vara förälder är en stor stor STOR omställning i livet. det största man kan vara med om. ja.

därmed inte sagt att det är så fantastiskt och underbart att lyssna på det högsta skrik man nånsin hört i en timme när vi är så trötta att vi inte kan stå, att bli väckt tio över fem på morgonen av en missnöjd illbatting som sparkar och slår, att just lyckas somna om och allt börjar på nytt.

det är inte mysigt hela tiden. ibland snuddar vi vid tanken. vad har vi gett oss in på? ska det vara så här nu? du är knappt fem månader och vi har redan upplevt bråk, ångest, maktkamp, oro och tandagnisslan blandat med sömnbrist och hunger.

men. allt är en utbildning. en träning för livet. inte bara för dej. det är så för oss också. det kan komma som en chock för dej. men det är sant. band knyts och stärks. familjen är det starkaste och värsta som finns. det mest grundläggande. det man inte kommer undan. det som så gott som alla har en relation till. bra eller dålig spelar ingen roll.

och om man inte hade nån vore man djupt olycklig.

missförstå dina föräldrar rätt. vi vill inte avskräcka vare sej dej eller nån annan som läser detta. vi vill inte att nån ska känna att man inte ska skaffa barn.

vi vill inte vara utan detta för allt i världen.

det är det här som är livet. och du tar oss vidare och igenom.