det blev så. i onsdags kväll. då var vi tre åter. en familj igen. en helhet. en sluten cirkel. du sov när jag kom. men sen, när du vaknade hungrig, tittade jag ner till dej där du låg. och du log. log. bara log. ett jättestort leende.
jag fick mata dej.
och på morgonen dagen efter tog jag upp dej, åter igen leende. och jag bar omkring på dej med ditt bröst mot mitt, du tryckte dej mot mej och vi tankade närhet, tog igen förlorad tid. du kände igen mej och jag kände så innerligt, ända in i märg och ben, att du hade saknat mej.
din mamma har gjort ett oerhört fantastiskt jobb när du varit ensam med henne. det har inte varit det lättaste, knappast för dej heller. och din pappa har jobbat på dagarna och känt sej värdelös på kvällar och nätter. som en svikare. en dålig far.
idag är det midsommarafton och du sover sött.
allt är som det ska igen.
vill du ha palt?
1 kommentar:
snälla Jonas.. kän inte att du är en svikare, du jobbar för familjens skull OCH... du har dom i dina tankar och hjälper Johanna ändå så fort du kommer hem, du tar dit ansvar på fullt allvar!tänk på fäderna som lovar och lovar.. men "skiter i sina barn helt.. dom är riktiga svikare. kram till hela er fam. hoppas midsommar var bra.
Kram syster
Skicka en kommentar