att inte glömma

hej juni!

vetu? idag är det en vecka sen pappa åkte till sthlm. en vecka sen han, tidigt på morgonen, pussade dej ömt på kinden och viskade "hejdå sötis, älskar dej" och åkte.

exakt sju dagar. en vecka. men det känns som betydligt mer. det känns som fängelse eller abstinens. din mamma är snäll och skickar bilder och filmer och ljud till mobilen.

vetu mer? igår pratade jag med dej i telefon. din mamma sa att du fick jättestora ögon och blev alldeles tyst. jag tror minsann att du kände igen mej. för jag vill inte att du ska glömma mej.

jag vill bara att du ska veta att din pappa gör inte det här med flit. han tycker inte det är roligt. det gör bara ont. men snart är han hemma igen.

och då ska vi fira.

då ska han aldrig släppa dej. så här länge. igen.