tre månader and counting

hej juni!

alltså, det är ju helt sjukt vad fort tiden går nu.

och vad du utvecklas. det har du ju i och för sig gjort hela tiden. men nu märks det på riktigt.

det som kallas för "ljuda" har kommit igång rejält.



du greppar saker i actividados nu. du klämmer och känner. fingrar försiktigt med händerna på bollarna, elefanten, papegojan, ankan, kaninen och teletubbien.

du skriker på ett helt annat sätt också. nästan som ett primalskri. vi har inte riktigt kommit på vad det betyder än. det har nog med ljudandet att göra. du lär känna din röst och vad du kan göra med den.

du övar på att snurra runt och ligga på mage varje dag. vi hjälper dej och visar små knep och tricks. huvudet kommer högre hela tiden, du drar upp benen mot magen, ser ut som du hasar dej upp och, ja, det känns faktiskt som att du när som helst kommer att krypa omkring på golvet.

du kastas mellan olika känslor. du kan vara glad och faktiskt skratta högt för att i nästa sekund låta mungiporna sjunka längre och längre ner för att slutligen gråta högt och låta tårarna spruta. till synes utan anledning. först trodde vi att det var för att du blev trött. men du övar förmodligen.

du har blivit kramig och det känns som att du på ett helt annat sätt verkligen förstår att det är vi som är dina föräldrar. du tyr dej till oss och kan borra ner huvudet i bröstet för att somna när vi vaggar dej till sömns.

du ler och skrattar när vi väcker dej, morgnarna är (för det mesta) underbara och man märker tydligt när du verkligen älskar oss. när vi förstår vad du vill.

ja. det märks helt klart en tydlig gräns nu. efter tre månader. paniken har lagt sej. rutinerna finns där. vi har lärt dej en del och du har visat oss några.

alla säger att man ska hålla fast vid den här tiden för att den går så fort. men det enda man längtar efter nu är ditt första ord. men det känns inte som om det är så särdeles långt borta.