din pappa ligger nära nära dej i sängen. du är invirad i en mysig filt uppe på en stor fluffig kudde. din pappa tittar och luktar och ler. håller din lilla hand. och tänker.
tänk om du har svaret på allt. men inte kan säga det. tänk om alla barn vet det. kan det. förstår det. men inte kan säga det. och sen. när du kan prata. då glöms det bort. som ett ödets ironi.
ibland ser det verkligen ut så. som om du vet. allt.
och de andra. alla andra pappor. din pappa tänker på dem ofta. på de där som försvinner. vind för våg. det är så synd om dem. allt de missar. inte får vara med om. frivilligt eller inte. spelar ingen roll. det är så synd om dem.
det är nåt så oerhört. vad mycket man växer. man växer med dej.
1 kommentar:
ja så sant, så passa på att njuta, ja.. dom lucktar på ett speciellt alla babysar.. konstigt! Tänk vilka tok som vill missa denna känsla och närhet!
krma
Skicka en kommentar