en vecka idag

hej juni!

vetu?

idag fyller din morfar år! grattis till han!

och vetu mer? nu, när det här skrivs, exakt i detta ögonblick, är det exakt en vecka och tre timmar sen du ramlade ner till oss på utsidan. en vecka!

tiden har gått horribelt fort. när dina föräldrar tänker tillbaka till förra veckan med vattnet som strilade i tre dagar, förvärkarna och slutligen själva igångsättningen, så känns det egentligen som om det var två veckor sen. eller mer.

och den danska doktorn satte igång det hela. pinvärkarna, de diaboliska pinvärkarna som, enligt din mamma, var värre än hela själva förlossningen, smärtan, fotmassagen, frossbrytningarna, nekande av epidural ("-nej, du ska föda barn nu", var barnmorskans svar) och hur skön lustgasen var (det vet dock din pappa inget om, han fick aldrig prova då din mor hann krampaktigt och girigt om munstycket) och hur vi plötsligt såg och kände på ditt lilla huvud.

i nästa ögonblick var du ute. skrek lite. flyttades upp till din mammas bröst. surrealistiskt. tårar. tårar. glädjetårar. alla kort som togs; oskärpa. och hur lugnt det blev. hur all stress, all oro, bara lättade och flög iväg.

man kan aldrig förbereda sej på hur det ska kännas, hur det kommer bli. det bara händer.

och vad lyckat det blev. hur bra det gick. vi som skojade om det. hon ska födas på alla hjärtans dag.

det blev så!

mer minnesbilder. fikat på förlossningen. smörgåsar. kaffe. svensk flagga på brickan. och den harmynta kvinnan i receptionen som jäktade oss upp till bb.

de stressiga hormonstinna fyrkantiga (ja, både fysiskt och psykiskt) barnmorskorna med mustasch som haussade upp amningen till abnorma proportioner. stress ökar adrenalinhalten i kroppen och dödar oxytocinet, som är livsviktigt för produktion av bröstmjölk.

mustaschtanterna gav aldrig upp förrän de slutade. de var på oss hela tiden. ignorerade när vi satte upp skylt på dörr. vilar. stör ej. de kom in. klämde på din mammas bröst. tryckte ditt huvud mot. ett konstigt onaturligt tag om nacken.

klart att både du och brösten sa emot. protesterade. satte ner foten.

nu. idag. nu är det igång. när lugnet lagt sej. funkar allt. bara skenan i vägen.

den första veckan. alltså. den har gått så fort. nu känns det som om du funnits med oss längre.

och vetu mer?

idag firade vi din första vecka med ett första besök på bvc här hemma i götet. och på en vecka har du gått upp 290 gram. helt perfekt. hurra för dej!

visst. du är fortfarande liten. du ligger under kurvan. men man ska inte stirra sej blind på sånt.

det viktiga är att du är fin. att du får i dej näring. att du växer. och allt det gör du.

allt det är du.

vi älskar dej.