farfar stängde ner den andra februari, lämnade farmor ensam.
hon var lessen så klart, men såg fram emot sommaren. för hon längtade så mycket efter fyrklövern från Stockholm.
hon hade träffat oss i julas. då levde farfar också. det var första gången hon fick se Nancy Lee och andra gången hon träffade Juni.
sista gången jag pratade med henne i söndags var hon pigg och glad, hon pratade med Juni och lyssnade på Nanna som sa "-glass", hon skrattade och grät och sa att vi var lyckliga och hon längtade och jag sa att nu är det bara fem veckor kvar tills vi ses och när vi sa hejdå grät hon.
men nej, vi skulle inte ses. hon somnade in på kvällen och en blodpropp gjorde så att hon inte steg upp nästa morgon.
och pappa är orimligt lessen. för farmor var viktig för honom, han älskade henne. men ni. mina barn. Juni och Nancy Lee. ni finns kvar. och hon finns kvar i er. och jag bara älskar er ännu mer. och jag kommer berätta om henne. men vi kan inte fråga henne nåt.
hon är saknad.
