Morgnarna är räddade!

För nu kan juni ge nanna välling OCH titta på bolibompa samtidigt!

Det där med kompisar kan vara svårt...

" jag vill inte ha nån dum bästa kompis. Jag tar mamma, pappa och nancy lee som bästa kompis istället"

Helgen i bilder

Käkade pizza



Pussades




Lyssnade på manboy. På repeat. (juni tittade för första gången på saade i ett youtube-klipp och fick något drömskt i blicken)




Häng vid skaterampen hann vi också med.




Nu väntar en ny vecka. Tjo!

Äh, vi är sjuka idag...

och äter glass till frukost!

nancy lee går

hej nancy lee!

vetu? idag är du 466 dagar! grattis! jättecoolt och bra jobbat!

du är en riktig blyger. hemma i trygga vrån är du cool och spirituell. och när du sitter i vagnen har du fått för dej att vinka till alla som åker förbi. och skrikprata ditt språk med alla hundar som rör sej inom synhåll.

men när det kommer nån du inte känner så bra (läs: alla utom mamma, pappa och juni), eller om vi är ute nånstans eller hemma hos nån och nån vill prata med dej och säga att du är söt. då är du blyg. händerna räcker inte till så du använder hela armarna för att gömma ansiktet. kryper ihop. ja, hulkar till och med.

och du är så fantastiskt kramig. och på sistone väldigt pappig. när pappa kommer hem från jobbet hinner du nästan alltid före juni ut i hallen (det är inte dåligt!) och du glottrar jättehögt och flinar med hela huvudet, ungefär som att du säger: "-hej pappa, jag har saknat dej jättemycket idag, skönt att du är hemma!" och så, när du gåspringer de sista metrarna, kastar du upp händerna högt upp i luften. det betyder "lyft upp mej" så klart.



och när pappa gör det är det som att du vill stoppa tiden. du tar tag i hans nacke med båda små söta korvarmarna och klämmer, klämmer hårt. ofta avslutas kramsessionen med en stor lång blöt puss. åsså skrattar du och kvittrar. sämre start på hemkomsten kan man ha.

(att det sen spårar ur nästan varje middag, med två trötta barn och två - om möjligt - ännu tröttare föräldrar, det kan vi strunta i just nu.)

och du går nu! äntligen! eller, äh, det har du ju gjort i en månad snart. inget mer krypande. du har till och med börjat klättra, upp i soffan var det första delmålet. nu ställer du dej på stolar och junis pall och du var även på väg upp på köksbordet en gång. bara för att det fanns skivad gurka där liksom. du älskar ju mat.

och du har börjat få ut några ord. absolut vanligast är "den" och "där", det säger du hela tiden. du pekade på apan du fick i julas och sa "mapan" för ett tag sen. du pekar på storasyrran och säger "ni" eller "uni". du kallar dej själv för "denna". pappa är alltid "mamma". och idag, när vi var på ica och handlade middag, sa du "anan" och pekade på bananerna.

och du älskar din storasyster. ingen kan få dej att skratta som hon. du tittar alltid efter henne, vad hon gör, var hon är. och när du följer med mamma för att lämna juni på dagis på morgnarna blir du alltid lessen och gråter minst halva vägen hem i vagnen.

ni kommer bli så coola ni två. det är lite läskigt att man kan se det. redan.

Testing

Kan mamma blogga från mobilen?
Ja, tydligen!

för allt vad tygen håller

hej juni!

vetu? för två somrar sen, strax efter mammas födelsedag, tappade du bort din snuttis. vi skrev om det då. hur lessen du var. men hur bra det ändå gick. för du var mindre då. och det var lättare att lura på dej nåt annat som ersättning. så du fick en robinson-tröja av pappa.

så här såg det ut då. när tröjan var hel och fin.



och idag ser snuttis ut så här.



som en sargad piratflagga, full av hål och nästan delad i två. och du säger att moffa ska laga den för han är doktor.

men detta är nog tyvärr ett omöjligt fall till och med för honom.

det är inte många timmar sen det kom ytterligare ett öronbedövande knak från snuttis. så vi håller bara tummarna för att det som nu är ofrånkomligt ändå ska dröja ett tag till.

för din skull juni. men också för vår hälsa.

och om det blir nåt över ska vi rama in bitarna. och när du tar studenten ska vi stå där och vifta med den. kom ihåg det.

kommentarer överflödiga

nanna vill sova

så hon stänger dörren själv.

kräftskiva två-lax-elva!

se där, månen lyser ovanför kökslampan. varför det då?


jo, för det är kräftskiva på gång!


"-jaha, och vad ska det här ge för nåt då?"


"-jag måste nog ta en större tugga om det ska ge nåt."


"-nää, jag förstår inte, gör du juni?"


"-no, i don't have a clue!" (fritt översatt: nej, jag har ingen klo.)


hoppas ni också äter kräftor, det är bra för kärleken!

likheten i rutschbanan

gissa vem som är vem!

21 timmar på grinda

ja, just det, sommaren var visst inte riktigt slut ännu, så vi tänkte att en liten övernattningstripp i skärgården vore mysigt.


är vi framme nu? gräsligt!


javisst!


och långt där borta på ängen; juni som en prick!


här skulle vi kunna leva och bo. eller...näe.


tavlan på vårt rum för natten borde ha varit ledtråd nog.


ja, hur tänkte ni? jag kan ju inte ens gå!


det var - med facit i hand - en aning fåraktigt att åka hit med småkids. men då lär man sej det också.


kvällsdopp. höjdpunkt.


och man fick välja mellan bröd eller bröd till maten.


hejdå grinda! vi ses om tio år. tidigast.

syskonkärlek i vagnen

och två veckor halmsta

hej! jag heter juni. när det här kortet togs är klockan sju på måndag morgon den 11:e juli och jag har redan varit vaken i tre timmar.


jag också! varför?


vi ska till halmsta. till mommo och moffa.


en gitarr på planet piggar upp alla medresenärer!


och sen är det inte långt till stranden.

(här följer några okommenterade glorifierade nostalgibilder. sätt gärna på lite vacker musik i bakgrunden när du tittar på dem.)












(nu kan du tona ner den vackra bakgrundsmusiken.)


och föräldrarna fick faktiskt några timmar barnfritt också.


sen började vi känna hur vi förändrades...


...så vi sa hejdå till stranden.




det blev tåg hem. ännu en tidig morgon och sex timmars restid.


byte i nässjö. världens avkrok.


jäkla mycket att kånka på!


tack mommo och moffa! för allt!


nu kommer vi stockholm!